Fartygs-/båtlämning (L2017:997)

Fartygslämning, 48,17 m l och 11,43 m br. Bestående av vraket efter Regalskeppet Riksäpplet.

Händelseförlopp: Efter reträtten från den dansk-holländska flottan vid Öland låg Riksäpplet uppankrad nedanför Dalarö skans. Riksäpplet slet sig från sina förtöjningar, grundstötte vid Äppelskäret och sjönk.

Besättning:
Amirallöjtnant Christer Boije
Kommendör Olof Eriksson Borg
1:e kapten Elias Johansson
2:e kapten Ewert Haas
Två löjtnanter, 2 skeppare, 3 konstaplar, 1 präst, 1 bordherre (fältskär), 1 skrivare, 300 båtsmän och 139 soldater.

Bärgningar: Försök att med hjälp av fartyget Jupiter samt en pråm bärga hela fartyget gjordes år 1676 under ledning av överste Weijer. Arbetet avbröts i november utan att något påtagligt resultat hade uppnåtts. Kommissarien Hofstädter lyckades dock, med hjälp av dykarklocka, realisera bärgningen av åtskilliga av Riksäpplets kanoner samma höst. Flertalet av Riksäpplets kanoner verkar ha bärgats av Hofstädter och hans samtida efterföljare. På Sandemar, Dalarö, finns 2 mindre kanoner vilka kan härröra från dessa tidiga bärgningar. Förmodligen bärgades även delar av riggen.

Status: Vraket är sargat, sönderslaget och utspritt. Innan sprängningarna och isärtagningarna på 1920-talet var fartyget så intakt att till och med kanonlavetterna på huvuddäck fanns kvar. Riksäpplet var i bättre skick än Vasa.

Spanten sticker upp ur botten till varierande höjd på bägge sidor, vissa bog och akterförband kan urskiljas. Däremot har stävar, kölsvin, master ännu inte kunnat lokaliseras. Innandömet är täckt av mycket stora mängder vrakspillror, framför allt för- och akteröver. Bland dessa kan urskiljas rester av kabyssen, tunnor och olika slag av tågvirke (status 1968).

Det är framför allt aktern samt en stor del av babords spant som återstår. Även styrbordssidan kan skönjas, men här sticker bara spanten upp ca 1,5 m som mest och inte alls på så lång sträcka som på babordssidan. Spanten på babordssidan är ca 3 m som högst och där finns även bordläggning kvar. Ca 25 spant kan urskiljas (status 1973).

Upp mot kobben Äpplet står babordssidans spant som på sina ställen fortfarande är relativt intakta med både bordläggning och innergarnering på plats. De övre däcken är sedan länge borta men partier av de undre finns kvar, delvis gömda under sanden. Västerut ligger de fragmentariska resterna av akterskeppet. På sina ställen ser man partier av skott. I mitten av vrakplatsen ligger tegelstenar - rester av kabyssen. I närheten finns också några förrådstunnor. Söderut, mot Dalarö skans till, planar vraket ut och förvridna delar av konstruktionen sprider ut sig över botten. Här och där ligger också några kanonlavettsidor (status 1998).

1987 påträffades en sammanhängande fartygsdel som låg platt på botten NV om Riksäpplet. Fartygsdelen mätte 12 meter i längd och kan eventuellt vara resterna av ett däck eller en skrovsida från Riksäpplet. Mitt på denna fartygsdel iakttogs ett fyrkantigt hål.

Övrigt: BESTYCKNING:
1675 förde Riksäpplet 84 kanoner, varav 18 st 24-pundiga, 8 st 18-pundiga, 28 st 12-pundiga, 20 st 9-pundiga, 10 st 3-pundiga.

Fynd: för fynd, se skannad fyndlista.

Uppgifter angivna i DYK.S 10-99
Skrovet har sprängts vid flera tillfällen och är svårt sargat. Spant är på sina ställen intakta, tegelstenar markerar fortfarande platsen för kabyssen och några förrådstunnor finns kvar.

Dykdjup: 7 - 16 meter.
Position: Dalarö Skans, Äppelskär, N 59.06,85, E 18.22,60.

Historik: Hösten 1659 stapelsattes det fartyg som skulle bli Riksäpplet på det "gamla varfvet" på Stigberget i Göteborg. Skeppsbyggmästare var Francis Sheldon, en engelsman som precis gått i svensk tjänst. Hon sjösattes den 20 mars 1661 och blev färdig 1663. På det höga akterkastellet fanns ett förgyllt, snidat äpple och därunder skeppets namn. Skeppet riggades i juli-augusti 1663. I början av september låg det fullt färdigt vid gamla Elfsborg i väntan på vind för att segla till Stockholm. Den 22 september hade Äpplet kommit till Öresund där det i smyg beskådades av den Danske kungen Fredrik III som gav det högsta betyg. I början av november samma år kom Äpplet fram till Stockholms ström.

I Stockholm blev fartyget liggande fram till 1674, då Äpplet anvädes för att hämta Karl XI:s morbror med gemå från Holstein till Stockholm. År 1675 gick flottan ut för att möta den förenade dansk-holländska flottan. Expeditionen blev emellertid ett fiasko. Flottan återkom efter endast 10 dagars bortavaro. Man hade inte kommit längre än till Karlsöarna men tvingats vända hem p g a att sjukdomar hade börjat härja ombord på fartygen. Amiral Stenbock, som förde befäl över flottan vid expeditionen, lastades personligen för nederlaget och fick betala det med egna medel.
År 1676 var flottan åter ute på expedition. Man mötte den förenade dansk-holländska flottan vid Öland och led ett förödande nederlag. Bl a förliste amiralsskeppen Kronan och Svärdet vid sammandrabbningen. Återstoden av den svenska flottan flydde norrut, ett antal fartyg sattes på grund vid Öland medan de resterande fortsatte vidare norrut in i skärgården. Äpplet samt ett flertal andra fartyg sökte skydd och ankrade upp nedanför Dalarö skans kanoner.

Bärgning: 1868 företog Stockholms dykeribolag bärgningar på Riksäpplet varvid sprängningar förekom. Vid detta tillfälle tillvaratogs tre 18-pundiga järnkanoner, vilka numera finns på Solliden, Skansen, samt ekvirke och ett mycket stort ankare av järn med ekstock m.m. 1914 företas bärgningsförsök av Aktiebolaget Stammen utan vidare resultat.

På 1920-talet bärgade firman Olschanski på vraket i syfte att hitta kanoner och möbelvirke. Under detta arbete sprängde man på vraket. Man fick upp minst 70 kubikmeter ek, 5 skulpturer, äppelvapnet m.m. En del av dessa föremål inköptes av SSHM till museets samlingar. 1929 bärgade medlem av föreningen Rydbergsgastarna en bordsplanka av vilken en ordförandeklubba förfärdigades.

1953 bärgades i Anders Franzens regi akterspegelsornament av ek föreställande en delfin, 3 skrån, huvud till sättare, piklod, kanonkula, riktkil, slutring med slutbult, skaft av horn till bestick, del av brädgången, läderstycke, tegelsten, lavettsida, 3 lavetthjul m.m.

1955 bärgades av löjtnant G. Fahlman ett lerfat med dekor i färg, krus av rödbränt lergods m.m. Gåva från marinförvaltningen till SSHM:s samlingar
1955 bärgade Sjöhistoriska museet en tjärtunna som vid upptagandet var fylld med tjära.

Bärgat av SSHM vid arkeologisk undersökning 1953-1958 (finns i museets samlingar): lavettsida av större typ, 18-pundig kanon av järn, vikt ca 2.500 kg, däcksstötta, pumpbalja, div lavetthjul och kulor, pärlbård av ek, stor riktkil, röstjungfru, del av lock till tjärtunna, 3 lavettsidor av mindre storlek, litet tvåskivigt block där en blockskiva saknas och 2 mellanstycken till lavett.

1961 bärgade Sjöhistoriska museet ett eselhuvud med sluthult, salning samt några rackslädar och rackklot, 5 vantjungfrur, 4 enkelblock, 1 jungfru, 2 pumphjärtan, 2 block, 1 klamp av ek, 2 rackslädar, 1 klots av ek, 1 rovformad rotationsklump och 1 pumpkanna. Föremålen finns i museets samlingar.

Bärgat under arkeologisk undersökning av marinens dykarskola 1964 - 1968 (i samarbete med SSHM): förrådskista innehållande talgljus i mittfacket och spik (från 8 tum ned till 1 tums tennlickor) i de mindre sidofacken, skärva av lergodskruka. ett antal träfragment, ett öskar samt en keramikskärva

1966 bärgades diverse vrakgods av sportdykare. Bärgningarna anmäldes och vrakgodset återdeponerades på vrakplatsen. 1970 bärgades ånyo svartek av sportdykare. Bärgningen anmäldes och det bärgade godset tillfördes SSHM:s samlingar.

1972 utförde sportdykare tillsammans med SSHM en arkeologisk undersökning av vraket. Vid detta tillfälle tillvaratogs en skulpterad trädetalj, en jungfru, en läst, en konisk träplugg, delar av trefotsgryta samt en del av en rund skål.

1975 bärgade sportdykare plankor från vraket. Bärgningen anmäldes och plankorna återdeponerades på vrakplatsen.

1993 skyddsbärgade SSHM, då misstanke om plundring förelåg, en pilaster av furu med färgrester, föreställande en välsvarvad kvinnofigur, skadat ansikte. Skulpturen mäter 100x13 cm, 16 cm tjock.