Publicerad av: Stigfinnaren Arkeologi och kulturhistoria AB
Alternativnamn: Strömhällan
Geografisk plats: Bjuråker socken, Hälsingland
Dammvall i flera olika vinklar och konstruktioner. Dammbyggnaden är sammanlagt ca 77 m lång (N–S och Ö–V). Uppströms i N börjar dammbyggnaden med en 15 m lång (N–S), 1,5 m bred och intill 1 m hög trä- och stendamm, 1–4 rundstockar hög på vattensidan, och på denna finns jord och mossa, beväxt med halvstora lövträd.
Trä- och stendammen ansluter i S änden till en 10 m lång (N–S) betongdamm med lätt vinklade dammpelare, med en 3,5 m bred och 1,6 m hög dammöppning med järngåtar. Betongkonstruktionen har 1,8 m höga sidor och är ca 1 m tjock. Den tidigare dammöppningen är igenmurad med 0,2 m tjock betong. Mossa på dammkrönet.
Betongdammen ansluter i S till en ca 30 m lång (N–S), 1–1,2 m bred och 1,2–2,2 m hög dammbyggnad av trä och sten med kanter av längsliggande rundstockar och enstaka tvärgående trästockar och stenskikt, beväxt med yngre blandskog och mossa. Trä- och stendammen har raka vatten- och luftsidor. På halva den 30 m långa dammdelens längd finns även en 0,6–1,5 m hög betongförstärkning med järnstag i på vattensidan.
Trä- och stendammen ansluter i S änden till en 1,5–2 m bred dammöppning med 2,5 m höga och 0,4–0,7 m tjocka, svagt sluttande betongpelare på kanterna. På nuvarande luftsidan är en rest av en timrad konstruktion, 6–7 stockvarv hög som ansluter till betongpelarna. Timmerkonstruktionens stockändar är yxade, inte sågade. Timringen gör en vinkel och är 2 + 3,5 m lång. Dammöppningens dammport har ruttna trägåtar. På dammbyggnadens luftsida (V) är en delvis grävd, delvis naturlig kanal, ca 45 m lång (N–S) och intill 2 m bred, där vattenintaget kan ha skett såväl strax ovanför dammbyggnadens nordligaste ände som vid den numera igenmurade N dammöppningen.
Den S dammbyggnaden i betong är 5 m lång (Ö–V) och 2 m hög, avbryts i vinkeln mellan de N–S och den Ö–V dammdelarna av en 2 m bred och 2 m hög dammöppning som haft trägåtar. Dammpelarna vid öppningen är intill 1 m breda och med extra pelare med sluttande sida utanför. Över dammöppningen är en betongbrygga.
Det SV dammpartiet är i betong, ca 15 m långt (NV–SÖ) och 2,2 m högt med sluttande luftsida och en 1,5 m bred dammöppning med 1 m breda dammpelare och med luckportar i järngåtar kvar. Öppningen har ruttnad och vinklad timringskonstruktion, 3 + 5 m lång, 1,5 m hög och 5 stockvarv hög, som lett vattnet in till dammöppningen. Bakom dammluckorna är en 2,5 x 3 m stor och intill 2,5 m hög betongkassun gjord av 0,25 m tjock betong. Kassunen har avlopp i en 1,5 m i diameter rund järntrumma, som har fortsatt i en trätub som legat på U-formade betongfundament varav 4 syns längs en 20 m lång sträcka åt S. Dammbyggnaden i V har vinklat betongparti, 4 + 10 m långt (NV–SÖ), 0–0,7 m högt och 0,25 m tjockt som ansluter till moränbacke.
Terräng: Moränmark mellan brant moränkant och å, skogsmark.
Orientering: Intill och V om å.
Antikvarisk kommentar: Dammen fanns inte 1914 enl. generalstabskartan, men bör ha tillkommit strax därefter i samband med bygget av ett kristidskraftverk. Trätuben från den V dammöppningen har gått till kraftverket ca 50 m nedströms. Dammbyggnaden har troligen byggts om i flera skeden där träkonstruktionerna är de äldsta delarna. Det är inte omöjligt att någon dammdel tillhör flottningen för att styra timret i en ränna förbi den branta forsen. Vid Strömhällan fanns även ett gränsmärke i slutet av 1700-talet. Gränsmärket har inte kunnat återfinnas.
Har du mer information om denna kulturlämning? Logga in för att lämna en kommentar.