Metallindustri/järnbruk (L1981:7298)

Järnbruk, Lekebruket ca 350 × 200 m (NNÖ–SSV), beläget vid Lekhytteån. Området omfattar lämningar efter järnframställning, vattenreglering och vattenkraftsberoende verksamheter från senare delen av 1500‑talet samt spår av efterföljande nyttjanden av samma vattenanläggningar, vilka pågått in på 1800‑talet i anslutning till Lekeberga herrgård. Den senare användningsfasen har bland annat inbegripit kvarn‑, såg‑ och smidesverksamhet.
Masugnsruiner (2 st, intilliggande)
Masugnsruin 1 är rund, ca 15 m i diameter och 2–3 m hög. I centrum finns en grop, ca 4 m i diameter och 1–1,5 m djup, med synlig bränd lerfodring och enstaka slaggbitar. Anläggningen är till största delen övertorvad.
Masugnsruin 2 framträder som en rund till något oval, övertorvad lämning, ca 12–16 m i diameter och upp till ca 3 m hög, med insjunken mittgrop.
Ränna
Ränna, troligen grävd, ca 170 m lång (huvudsakligen NV–SV). Dagbredd ca 10 m, bottenbredd ca 4 m och upp till ca 4 m djup. Rännan är delvis igenfylld längs en ca 30–40 m lång sträcka från den nordvästra änden, vilket indikerar att den ursprungliga längden uppgått till ca 200 m. Rännan är i dag torrlagd. Inga synliga konstruktioner i sten eller trä har påträffats.
Kvarn
Rester efter en kvarn påträffas på den södra sidan av rännan, ca 10 m nordväst om Brostugan och ca 20 m öster om byvägen. Lämningen är i mycket dåligt bevarat skick då grunden i sin helhet har rasat nedför en brant moränsluttning. Typbestämningen grundas därför huvudsakligen på historiska kartuppgifter. De bevarade resterna utgörs av en ansamling av huggna stenar i botten av rännan inom en yta om ca 5 × 5 m. Stenarna är ca 0,3–0,8 m stora. I sluttningen ovanför förekommer enstaka huggna stenar som sannolikt markerar kvarnens ursprungliga läge.
Maltkvarn
Grund efter maltkvarn, belägen ca 30 m öster om Brostugan i botten av rännan. Grunden är ca 3 × 3 m stor och orienterad parallellt med rännans sträckning. Den är uppförd av huggna stenar, ca 0,5–1 m stora och upp till ca 0,5 m höga. Inom grunden finns en ca 0,5 m djup grop som omfattar den västra halvan av konstruktionen.
Såg
Såglämning belägen nedanför, eller sydöst om, ett ca 3 m högt fall i rännan. Lämningen utgörs av utrasade rester efter en grund som enligt kartmaterial från år 1687 markerar läget för en såg. I botten av rännan förekommer utspridda stenar inom en yta om ca 5 × 20 m, orienterad i rännans sträckning (NV–SÖ). Stenarna är ca 0,4–1 m stora och består av huggna stenar eller utvald natursten.
Lämningen är otydlig och till stor del övertorvad. Sydöst om lämningen fortsätter rännan med en svag lutning ned mot vattendraget, med en fallhöjd om ca 3 m längs en sträcka på ca 80 m.
Klensmedja
Osäker lämning belägen i en svag dalsänka i nord–sydlig riktning som ansluter till rännan. Platsen sammanfaller med det läge där kartmaterial från år 1687 anger att en klensmedja varit belägen. Dalgången kan möjligen vara framgrävd eller förstärkt och kan tidigare ha varit försedd med en träränna som lett vatten från vattendraget i norr.
Vid platsen förekommer masugnsslagg i den västra sluttningen samt i botten av dalgången. Där påträffas även ett rektangulärt kallmurat stenfundament, ca 1 × 1,5 m stort (N–S) och ca 0,5 m högt, uppfört av huggna stenar. Ca 1–2 m öster om fundamentet finns en sprängd berghäll i nivå med fundamentets övre del. Någon tydlig byggnadsstruktur kunde inte iakttas i fält.
Oklara lämningar av bergshistorisk karaktär
Norr om rännan förekommer fyra likartade lämningar av bergshistorisk karaktär med oklar funktion. Lämningarna utgörs av rundade platåer eller ytor som avviker från omgivande terräng och kan indikera lägen för tidigare verksamhet, vilken dock inte kan klarläggas eller dateras närmare.
Tre av lämningarna framträder som upphöjda, rundade platåer, ca 10–12 m i diameter och ca 0,5–1 m höga. Vid två av platåerna förekommer synliga stenar längs sidorna. Stickprov med jordsond uppvisade enbart sandig morän eller tog stopp mot underliggande grunda stenar, utan tydliga kulturlager. Den fjärde lämningen utgörs istället av en rundad, ingrävd yta i en moränås med motsvarande dimensioner.
Någon säker funktion kan inte fastställas genom fältobservationer. Lämningarnas likartade form samt deras läge i anslutning till den tidigare vattenanläggningen antyder dock att de kan ha haft samband med äldre vattenverksamhet, vilket även framgår av arkivstudier.
Lägenhetsbebyggelse
Inom den norra delen av järnbruksområdet förekommer en yta om ca 60 × 50 m (NV–SÖ) med lämningar efter en lägenhetsbebyggelse av yngre historisk tid. Lämningarna utgörs av en husgrund med spisröse samt ett större antal grävda gropar.
Husgrunden är ca 4 × 6 m stor i öst–västlig riktning och uppförd med enkel syllfot av gråsten, ca 0,2 m hög. Grunden är till största delen övertorvad och syllstenarna endast ställvis synliga. Centralt längs den norra långsidan finns ett spisröse, ca 2,5 m i diameter och ca 0,4 m högt.
I områdets östra och sydöstra delar förekommer ett tjugotal grävda gropar, ca 2 m i diameter och 0,5–0,8 m djupa, omgivna av uppkastade sandvallar. Jordsondering visade endast steril sand. Groparna tolkas som stukor för förvaring av rotfrukter.
Kartor från 1846 och 1850 redovisar ett mindre antal byggnader norr om kvarnen, vilka har försvunnit på en karta från år 1865. Kartmaterialet saknar tillhörande beskrivningar, varför byggnadernas funktion inte kan fastställas närmare. De kan ha utgjort bostäder, exempelvis för mjölnare, eller varit ekonomibyggnader knutna till den lokala verksamheten.