Hamnanläggning (L2013:9793)

Med anledning av att AB Stokab planerade att lägga ned en sjökabel mellan Gustavsberg och Saltsjöbaden utförde Sjöhistoriska museet under november 2015 en arkeologisk utredning etapp 1 i form av en analys av sonardata i ett vattenområde mellan Gustavsberg och Saltsjöbaden. Sonarkarteringen utfördes av Clinton Mätkonsult AB. Sonaranalysen resulterade i 15 sonarindikationer, som samtliga bedömdes kunna utgöra fornlämningar. Indikationerna i Farsta brohål bedömdes i etapp 1 kunna vara områden med timmer, stockar eller raserade stenkistor. De antogs kunna vara rester efter bryggor eller broar då man från den gamla färdvägen tagit sig vidare till/från Stockholm över den smalaste passagen. Efter avslutad utredning etapp 1 beslutade länsstyrelsen i Stockholms län att Sjöhistoriska museet skulle utföra en arkeologisk utredning, etapp 2, i form av dykbesiktningar av tre sonarindikationer (ID 7, 8 och 10). Indikationerna ligger i nära anslutning till den planerade kabeln.
Syftet med dykbesiktningarna var att fastställa typ och ålder på sonarindikationerna ID 7, 8, 10 samt Gustavsberg 100 samt att avgöra om de är fornlämningar. Efter det att etapp 1­utredningen hade genomförts registrerades en geofysisk observation i FMIS. Det tolkades på de batymetriska bilderna som en liten fartygslämning. På sonarbilderna som granskades i etapp 1 syns ett objekt, men det tolkades då inte som en fartygslämning och utelämnades således i rapporten. Men då den ligger i den planerade ledningssträckningen gjordes ett besiktningsdyk på Gustavsberg 100. Vid dykbesiktningarna beskrevs och fotograferades lämningarna.
Utredningen visade att två fornlämningar finns inom utredningsområdet. Det är fartygslämningen ID 7 och hamnanläggningen/stenkistan ID 8. Sonarindikation ID 10 är en sten och Gustavsberg 100 är en liten sportbåt. Botten i Farsta brohål är mestadels slät och hård med inslag av grus och stora stenar. Flera existerande ledningar ligger på eller nära ID 7, 8 och 10.
ID 8. I området finns stockar, träramskonstruktioner, oktimmer om vartannat. Timren är eroderade och kan troligen kopplas samman med Farsta Bro som skall ha förfallit på 1830­talet. Sjöhistoriska museet bedömer därför att det är en fornlämning.