Publicerad av: Riksantikvarieämbetet
RAÄ nummer: Nydala 23:1
Geografisk plats: Nydala socken, Småland
Gravfält, 95x35 m (N-S), bestående av 1 kvadratsikt röse, 1 rund stensättning, 12 domarringar, 1 kvadratisk stenkrets och 1 rest sten.
Röset är ca 13-14 m i sida (N-S) och 1,5 m h bestående av delvis lätt övertorvade och övertorvade 0,2-0,4 m st stenar. Kantkedja av 0,3-0,5 m h och 0,5-1,3 m l stenar med hörnstenar, 1-1,5 m st. I röset är 1 mittgrop, 4 m i diam och 0,7 m dj.
Stensättningen är 12 m i diam och 0,4-0,7 m h, övertorvad med enstaka o,3-0,3 m st stenar i ytan samt talrika kännbara stenar.
Domarringarna är 3-8 m i diam, vanligen 5-6 m, bestående av 5-9 stenar. Ca 7 har resta stenar och 5 har klumpstenar. De resta är ca 0,1-0,6 m h, 0,3-0,8 m l och 0,1-0,4 m tj. Klumpstenarna är 0,1-0,8 m h, 0,5-1,2 m l och 0,3-1 m br. 5 domarringar har mittsten. Av de resta stenarna stod ca 7 (1986), övriga fallna, flera endast lokaliserbara med jordsond och i 4 domarringar saknas enstaka stenar. Ytterligare 1 domarring var ev kännbar men medräknades ej vid revideringsinventeringen.
Den kvadratiska stenkretsen är -7 m i sida (N-S) och består av 4 klumpstenar, 0,3-0,8- m h, 1-1,2 m l och 0,8-1 m br.Den NÖ stenen omkullfallen.
Den resta stenen, belägen i lämningens V del, är 0,15 m h, 0,4 m br och0,1 m tj.
I S och Ö finns stenar som bedömdes kunna ingå i någon form av lämning Något ÖSÖ finns rester om 1 nutida värn med skyddsvall av jord och sten, bl.a. 1 löst stående häll.
Terräng: Sandig platå, barrskogsklädd innan stormarna 2005 & 2006. (Raä dnr: 321-2734-2011)
Antikvarisk kommentar: Förstagångsinventeringen granskad av Carl-Otto Rosell den 9/7 1953, antecknat av Harald Arnesson 9/7 1953. - - Gravfältet har varit svårtillgängligt och mer eller mindre osynligt eftersom det inte vårdas. Konsekvenserna har blivit att det skadats. Nedrisade, övertäckta, igenväxta gravar och gravfält är svåra att upptäcka. De skadade domarringarnas klumpstenar var inte mer än ett par decimeter höga och de har därför inte varit synliga i meterhög vegetation. Gravfältet har varit svårt nog att lokalisera av utbildade arkeologer, och markägaren till området kan knappast lastas för att inte ha märkt ut det. Detta visar på att GPS är ett viktigt verktyg för att markera ut "osynliga" fornlämningar. (Raä dnr: 321-2734-2011)
Har du mer information om denna kulturlämning? Logga in för att lämna en kommentar.