Boplats (L2013:251)

Stenåldersboplats, ca 110×65 m (VNV–ÖSÖ) ungefärlig utsträckning. I området har i omgångar, vid täktning och vid arkeologiska undersökningar framkommit fynd från tidigneolitikum, neolitisk keramik, brända och obrända ben (främst säl) och bearbetad sten (kvarts, grönsten, flinta och sandsten). Keramiken har typologiskt bedömts höra till Fagervik I och II, detta och 14C dateringar visar att människor bodde på Lappdal ca 3500 f. Kr. Det har även iakttagits spår i form av kokgropar, mörkfärgningar och skörbrända stenar inom boplatsen. Boplatsen verkar ansluta till en fornstrandlinje belägen ca 34 m ö h. Lappdal upptäcktes på 1940-talet då stenåldersskärvor påträffades i sandtäkter som fortfarande är synliga i centrala delen av boplatsen.