Arkivuppgift om fartygsförlisning. Ångfartyget Idog, 1880-09-13.
"Och så till sist en redogörelse för en sjöolycka som kunnat få katastrofala följder. Den inträffade natten mellan den 12-13 September 1880 då ångfartyget "Idog" med 17 personer ombord under rykande storm strandade på Megrundet i Dalbosjön.
Fartyget var på resa från Göta älv och skulle till Åmål medförande gods och passagerare. Vid passerandet av Vänersborg hade det redan börjat att mörkna och full nordostlig storm rådde. I nattens mörker kunde man icke upptäcka de sjömärken, som utmärker det farliga grundet, med påföljd att fartyget gick rätt på detsamma. Det blev en fasansfull natt för de ombordvarande, sju män, åtta kvinnor och två barn. Att i mörkret få ut livbåtar och med dessa nå land var otänkbart, då brottsjöarna oupphörligt vräkte över fartyget och vattnet omkring var som en kokande gryta. På morgonen hade man från land sett fartygets nödläge men då man på grund av stormen icke vågade sig ut med de små båtar som voro till hands, avgick ilbud till Vänersborg om det skedda. Vid underrättelsen lätt ångbåtskommissionär E. A. Wernbom beordra skepparen Rudolf Fredrik Lundberg att med Wernboms segelslup "Westgöten" avgå till strandningsplatsen för att om möjligt bistå och rädda dc ombordvarande. Wernbom hade även vidtalat lotsen Johan Fredrik Kafvelström och besättningskarlen Johan Gustaf Jansson. Klockan halv elva på förmiddagen den 13 september lättade fartyget ankar och med bottenrevade segel stack det ut i Dalbosjön med kurs på strandningsplatsen. I den hårda vinden och den grova sjön tog det 5 och en halv timma innan man var uppe vid grundets västliga kant där ankaret fälldes och seglen bärgades. Man hade dock ankrat på allt för stort djup varför ankaret började dragga. Seglen sattes ånyo och under oupphörligt lodande ankrade man på 12 fots vatten, man var då cirka 600 meter från haveristen, vilken var vattenfylld men ändå höll sig kvar på grundet.
Slupens enda livbåt, en s.k. norsk eka sjösattes och med denna rodde lotsen Kafvelström och besättningsmannen Jansson sex gånger mellan brott och bränningar under uppenbar livsfara, till dess alla ombordvarande voro räddade. Först klockan åtta på kvällen var räddningsarbetet slutfört då man på nytt lättade ankar och fortsatte färden till Åmål dit man anlände under full storm klockan elva på kvällen och landsatte de skeppsbrutna. Det var en bragd som dessa män utförde. Den vittnar både om mod och gott sjömansskap. Lotsen Kafvelström jämte skepparen och besättningsmannen blevo belönade med räddningsmedaljen. Det kan nämnas att Kafvelström under liknande förhållande tidigare räddat sju människor."
Orientering: Megrundets västliga kant.
Har du mer information om denna kulturlämning? Logga in för att lämna en kommentar.