Fartygs-/båtlämning (L1960:6451)

Historik: Sedan Karl XII stupat på sitt norska fälttåg blev Strömstad centrum för de stora förråd den återvändande flottan, som understött fälttåget med förnödenheter, lyckades föra med sig. Under vintermånaderna fördes dessutom alla förråden från Sundsborg till Strömstad, där massor av krigsmaterial nu hopades. Bohusläns nya befäl, fältmarskalken Rehnskjöld, gjorde dock bedömningen att Stömstad ej längre kunde försvaras. Han gav därför order om att de befintliga förråden av kanoner och krigsförnödenheter skulle skeppas till Uddevalla och Göteborg. Redan tidigt på våren, så snart havet var isfritt, påbörjades utskeppningen.

Händelseförlopp: I slutet av april ankom en transportflotta bestående av 14 fartyg till Strömstad. Kanoner och förråd inlastades, och flottan var redo att avsegla, när den blev fördröjd p.g.a. att man beslutat sig för att ytterligare medtaga några kanoner från strandbatteriet på Killingholmen. Under tiden kom den danska flottan in i skärgården, och några av fartygen ankrade vid Killingöarna, varvid transportflottans väg spärrades. I Strömstad såg man då ingen annan utväg att rädda transporten från att falla i fiendens händer än att låta sänka transportskeppen med deras last och spränga de två kanonpråmar och 7 galärer, som utgjorde flottans konvoj.

Fyndlista: Bärgat av dykeribolag 1880-1881 och 1883: 20 kanoner, 100 kanonkulor, 74 kanoner, 2 mörsare en stort antal kanonkulor samt blykulor, block, bomber, hjul och lavetter, ett parti ektimmer och lämningar efter botten av ett fartyg.

Samtliga fynd såldes eller slogs till skrot och finns inte bevarade.

Status: Kanonerna, som påträffats på flera ställen mellan Ulkeskär och Furuholmen samt vid Skurve, ligger i högar. De flersta är av järn, och deras längd varierar mellan 2,7 till 3,7 m. Vidare finns botten av ett fartyg samt skeppstimmer. Rester av lavetter samt ett block med metallskivor, och tegel från kabyssen har också observerats (status 1890).

Bärgning: Hur fyndplatsen blev känd är osäkert, men i juli 1880 påbörjade Strömstads dykarebolag med kungl. Maj:ts tillstånd de första bärgningsarbetena mellan Furuholmen, Ulkeskär och Skurve. Eftersom kanonerna påträffats i högar utan spår av fartygslämningar, höll man det till en början för troligt att de var avsiktligt nedsänkta, och man gissade att det skett under Karl XII:s krig mot Norge eller något senare. På en av kanonerna kunder man fortfarande läsa Karl XI:s namnschiffer, titeln R. S. (Rex Sueciae) samt årtalet 1682. När man efter några veckors arbete påträffade rester av fartygsvrak, förstod man dock att det måste röra sig om Karl XII:s karolinska transportflotta med konvojfartyg, som sänktes 1719 för att undvika att transporten skulle falla i danskarnas händer.

Bärgningsarbetena kom att fortsätta även 1881 och 1883. Sammanlagt bärgade dykeribolaget ett stort antal kanoner, mörsare, kanonkulor och blykulor av olika kaliber.
Fynden såldes som skrot, och när bärgningsarbetet gavs upp 1883 berodde det inte på att det inte fanns mer att hämta, utan att låga skrotpriser gjorde bärgningsarbetet olönsamt.

1937 ansökte Strömstads Museiförening om att få undersöka vraken i Strömstads hamninlopp samt i Dynekilen (se SMA 935:004), och eventuellt tillvarataga föremål från desamma. Framförallt verkade man intresserade av örlogsfartygen och de galärer som erskorterat transportfartygen. Riksantikvarieämbetet lät Carl Ekman yttra sig i ärendet, och han föreslog att museiföreningen skulle börja med en grundlig rekognoscering på fyndplatserna, för att därefter redovisa planerat tillvägagångssätt vid kommande undersökningar. Han poängterade särskilt vikten av att arbetet utfördes på ett vetenskapligt tillfredsställande sätt och det fanns ekonomiska resurser för projektet. Det förefaller som om undersökningarna aldrig kom till stånd.

1938 hävdade R. Antenn fyndplatsens stora kulturhistoriska betydelse och kallade den "den svenska flottans Scapa Flow". Han beklagade att fynden från de tidigare bärgningarna så pietetslösts spolierats och menade att det kunde vara av stort intresse att på nytt undersöka platsen och de där ännu kvarliggande fartygen.

1981 ansökte Strömstads kommun om att få bärga en kanon och en mörsare, som enligt uppgift skulle ha lämnats kvar på botten vid bärgningsarbetena på 1880-talet. Föremålen skulle hugfästa minnet av händelsena 1719 i Strömstade historia. På grund av konserveringskostnader lät man dock föremålen kvarligga.