Publicerad av: Riksantikvarieämbetet
RAÄ nummer: Dalarö 110
Geografisk plats: Dalarö socken, Södermanland
Stenkistor.
Status: På botten ligger en jättelik träkonstruktion (Erik Enström).
Tjugosex meter väster om Anna Maria (SMA 6161:009) finns två stenkistor. De står helt nära varandra och är trasig i angränsningsytorna. Den ena är smal och hög medan den andra är lägre och bredare. De är båda fyllda med sten. Den större av kistorna har kättingar fastsatta på sydvästsidan. Väster om kistorna ligger en hög med timmer som liknar det kistorna är byggda av. Det är osäkert om stenkistorna och de timrade stockarna hör ihop (status 1993).
Bärgning: Lämningen upptäcktes av Erik Enström, som beskrev den som en jättelik träkonstruktion. Man har ibland velat tolka konstruktionen som resterna av ett belägringstorn, se "muntlig tradition".
1993 utförde elever i en divemasterkurs viss kartering av lämningen. Dessa tolkade lämningen som större bojstenar eller delar till bryggor.
Tradition: Träkonstruktionen har ibland satts i samband med en försvarsanläggning och ett belägringstorn som skall ha uppförts på platsen mot slutet av 1300-talet. Albrecht av Mecklenburgs anhängare hade, efter stridigheter på Käpplingeholmen (nuvarande Blasieholmen) intgit Stockholm, och 1393 började Sveriges regent Margareta belägra staden, under ledning av Abraham Broderson. Innanför murarna utbröt svår hungersnöd. Mäster Hugo, en av fetaliebröderna, vilka stödde Albrecht av Mecklenburg, lyckades dock få igenom en flotta om åtta koggar, som undsatte staden med förnödenheter. På återresan mot Wismar frös dock Mäster Hugos fartyg fast i Dalarö. Eftersom fartygen låg nära land riskerade man att Margaretas trupper skulle anfalla, och man skall därför ha låtit hugga timmer i skogen och bygga en mur kring skeppen. Timmerkonstruktionen överöstes sedan med vatten så att man fick en svårforcerad isfästing. Brodersons trupper förberedde ett anfall mot de fastfrusna skeppen genom att bygga ett belägringstorn, en s.k. katt, i vilket armborstskyttar var placerade. Då Mäster Hugo märkte att anfallet var nära förestående lät han sina män såga en bred vallgrav i isen runt isfästningen. Natten före anfallet kom ett snöfall och dolde fällan. Då belägringstornet nästan nått fram till fästningen brast isen. Efter detta misslyckade anfall fick Mäster Hugos eskader ligga ostörda tills isen gick upp och de kunde segla vidare.
Terräng: Sand
Orientering: Dalarö hamn, Ett par hundra meter väster om hotellbryggan, 26-30 meter V om Anna Maria (SMA 6161:009).
Har du mer information om denna kulturlämning? Logga in för att lämna en kommentar.