Fångstanläggning övrig (L1959:4106)

Bohusläns museum utförde i mars och april 2015 en marinarkeologisk utredning i Säveån, Göteborgs kommun. Utredningen var ett led i detaljplanering för bl.a. utrivning och nybyggnation av flera broar. Utredningsområdet omfattade ett vattenområde på ca 30 000 m². Utredningen bestod av kart-, arkiv- och litteraturstudier, okulär avsökning i fält samt inmätning, provtagning och dokumentation av påträffade lämningar. Utredningen berörde även en del av fornlämningen Göteborg 218:1, som är ett stadslager hörande till den historiska staden Nya Lödöse/Nylöse, vilken är belägen i stadsdelen Gamlestaden i Göteborg. Under den okulära avsökningen påträffades två ytor med kulturlager och sex övriga anläggningar. För samtliga lämningar utom en gör Bohusläns museum bedömningen att de är fornlämningar. Dessvärre var bara två av anläggningarna möjliga att datera.

Bottensubstratet inom denna del av Säveån är varierande. Vattendjupet i djuprännan är ca 4 m och bottnen består till övervägande del av svallad morän med grusfickor och sporadiska stenblock. Det förekommer även större och mindre partier av renspolad lera. Båda åbrinkarna i nästan hela utredningsområdet är täckta med utlagd erosionssten. Bottnarna under broarna är generellt kraftigt påverkade av byggnation. I anslutning till broarna finns också mycket dumpat skrot. Utredningen resulterade i att sju nya lämningar upptäcktes; sex pålanläggningar och ett område med kulturlager. Dessutom konstaterades förekomst av kulturlager inom ytan för Göteborg 218:1.

BM2015:357
Anläggningen består av en minde koncentration pålar. Pålarna, kraftigt eroderade, är 8-15 cm i diameter. Flera pålar ligger förmodligen under bottenytan. Träslaget i pålarna är inte fastställt. Vattendjupet är ca en meter. Anläggningen tolkas preliminärt som en fiskeanläggning eller någon form av bryggkonstruktion. 14C-analysen av BM2015:357 gav en okalibrerad datering till 300±30 BP och en kalibrerad ålder inom perioden AD 1490-1655. Dateringarna gör det troligt att anläggningen utgör fornlämning.
Resultat från förundersökning år 2017: Utanför den förmodade vallgravsmynningen registrerades sammanlagt sju stycken eroderade pålar vid en okulär dykande inventering. Merparten av dessa pålar, sex stycken, hade ganska klena dimensioner och varierade mellan 4 och 10 centimeter i diameter. Vattendjupet i området uppgick till mellan 0,9 och 1,8 meter, och som mest stack pålarna upp drygt tre decimeter över bottnen. Pålarna förekom inom en 23x3 meter stor yta, men något tydligt mönster eller inbördes struktur kunde inte urskiljas. Sannolikt har det funnits ytterligare, nu försvunna pålar i området. Pålarnas orientering och dimensioner gör det troligare att anläggningen utgjort en fiskeanläggning än en brygga. Vallgraven bör ha erbjudit gott skydd för fisk av olika slag, och fisket på denna plats har därför sannolikt varit gynnsamt. Som nämnts inledningsvis gav en tidigare 14C-datering av en påle som togs upp 2015 resultatet 1490–1655 (2σ, 95%), vilket visar att konstruktionen är från Nya Lödöse-tid.
Den sjunde pålen som dokumenterades stack ut mer eller mindre horisontellt ur strandbrinken på en knapp meters djup. Efter partiell friläggning stod det klart att det inte rörde sig om en påle utan om en fyrkantsbilad ekbjälke, och den är således av en helt annan karaktär än de övriga pålarna. Timret bärgades för dokumentation och provtagning. Bevarad längd var 219 centimeter och tvärsnittsmåttet 19×15 centimeter. Dessvärre var det inte möjligt att datera på dendrokronologisk väg. Tolkningen är timret ska knytas till någon av vallgravens konstruktioner. Det är troligt att det ursprungligen varit upprättstående men att det pressats omkull genom de utfyllnader som ägt rum i strandzonen.
I strandbrinken, strax norr om de inmätta pålarna, påträffades dessutom ett löst liggande v-format båtspant i form av en bottenstock. Spantet hade en spännvidd på 67 centimeter medan ”benen” mätte 51 respektive 40 centimeter. Största bredd var 11 centimeter. Den bäst bevarade änden hade ett bevarat klinkhak med en kvarsittande tränagel, cirka 2 centimeter i diamteter, samt en dito järnspik. I den ofullständigt bevarade änden av spantet fanns ett eroderat tränagelhål. Storleken på spantet samt klinkhakens vinkel talar för att det suttit relativt nära stäven i en mindre klinkbyggd båt. Några ytterligare båtdelar kunde inte observeras i området. En dendrokronologisk analys visar att träslaget är ek, men dessvärre kunde timret inte dateras. Bedömningen är dock att det är samtida med Nya Lödöses verksamhet.