Fartygs-/båtlämning (L2005:7021)

Båtlämning belägen på Sundets västra sida. Vid utredningen konstaterades att båten varit klinkbyggd, minst fem meter lång och av förhållandevis klena dimensioner. Lämningen befanns till stora delar vara översedimenterad och uppfattades som mycket nedbruten. En 14C-analys av ett prov från en bärgad bottenstock gav resultatet 175±30 B.P., vilket kalibrerat ger en datering inom intervallet 1650-1960 med 54,9 % sannolikhet för perioden 1720-1820.

I juli 2015 utförde Bohusläns museum, i samarbete med Värmlands museum, en marinarkeologisk förundersökning av två fornlämningar i Sundet, Arvika socken och kommun. Undersökningen gjordes med anledning av Arvika kommuns planer på att uppföra en dammanläggning tvärs över sundet, tänkt att skydda Arvika mot framtida översvämningar. De förundersökta fornlämningarna är Arvika 225, en förmodad fiskeanläggning från troligen sen medeltid, och Arvika 227, vraket efter en mindre, klinkbyggd träbåt 1700- eller tidigt 1800-tal. Båda lämningarna påträffades vid en marinarkeologisk utredning år 2004, utförd av Bohusläns museum och Värmlands museum.

Vid utredningen år 2004, som omfattade ett ca 7 500 kvadratmeter stort vattenområde, framkom tre tidigare okända fornlämningar: Arvika 225 och 226, som båda är lämningar efter förmodade fasta fisken, och Arvika 227, som utgör lämningen efter en mindre träbåt. Dessutom påträffades en sentida eka, också den av trä, vilken registrerades som övrig kulturhistorisk lämning, Arvika 224.

Syftet med förundersökningen 2015 av Arvika 227 var att den om möjligt skulle bevaras in situ. Förundersökningen syftade därför till att avgränsa fornlämningen mot norr. I uppdraget ingick också att föreslå lämpliga åtgärder för att på bästa sätt kunna säkerställa ett bevarande under byggperioden.

Båtlämningen, som återfanns på ca 2,5 meters djup, visade sig vara helt täckt med sediment, karaktäriserad som gyttjig silt. Inslaget av organiskt material i form av vassdelar, kvistar, löv med mera var emellertid betydande. Genom sticksondering kunde storleken på den sammanhängande delen av fartygskonstruktionen fastställas till ca 4,2×0,55 m (NNO- SSV). Den kvarvarande delen tycks bestå av fyra delvis bevarade bordgångar samt ett antal klena spant in situ. Bordtjockleken verkar ligga på 1-1,5 cm. För att klarlägga eventuell förekomst av fynd och kulturlager förlades en provgrop centralt inom lämningen. Gropen, som mätte ca 1×0,7 m i bottenytan, grävdes ned till den fasta konstruktionen som framkom på 0,1-0,2 meters djup. Förutom enstaka mindre träbitar och metallskrot som av allt att döma är av yngre datum framkom inga fynd av arkeologiskt intresse. I syfte att avgränsa lämningen samt om möjligt lokalisera eventuella lossbrutna fragment sticksonderades sjöbottnen inom en radie av drygt tio m från den sammanhängande fartygskonstruktionen. I avgränsande syfte grävdes också tre provgropar strax norr om den senare. Vare sig sonderingen eller provgropsgrävningen resulterade i några ytterligare fynd av båtdelar. Provgropsgrävningen gav endast fynd av 1800/1900-talskaraktär såsom träspill, tegelfragment, antracit eller stenkol, slagg, glas och metallskrot, det senare företrädesvis i form av järnspikar. Det mest intressanta fyndet var en del av en skål i oxiderat lergods med invändig mörk blyglasyr, vilken påträffades som lösfynd i området. Dateringen av skålen är 1800- eller möjligen 1700-tal.