Stenkammargrav (L1988:2768)

Gånggrift, rest av, i hög, rest av. Högen är 10-11 m i diam och 0.7 m h. I ytan måttligt med stenar, 0.1-0.3 m st. Den närmast rektangulära kammaren, belägen i högens V del, är 4.5x2 m (NNÖ-SSV), samt nästan 0.9 m h. I VNV långsidan finns två stenar, 1.3 m st, samt en 0.5 m st och 0.1 m h, fast sten. I ÖSÖ långsidan är två stenar, 0.8-1 m st. I SSV är två gavelstenar, 0.8 och 1 m st. I NÖ är en gavelsten bevarad, 1 m st. Från ÖSÖ långsidan leder gången, 5 m l (ÖSÖ-VNV) och 0.5-0.7 m br, samt 0.2-0.7 m h. I SSV sidan finns sex stenar, 0.5-0.9 m st. I NNÖ sidan är fyra stenar, 0.6-1.3 m st. Nära mynningen är en sten, 0.5 m st och 0.1 m h, mitt i gången. Flertalet av kammarens stenars överdelar är bortsprängda. Gånggriften saknar alla takhällar. Takhällarna var borta redan 1842. Högen är kringplöjd och skadad genom odling.

Undersökt flera gånger. 1842 av prof Sven Nilsson, och 1952 (SHM, inv nr 24761): området utanför gången, samt kammaren och gången, och graven restaurerades. Se SHM ocn inskannat dokument för fyndresultat.