Fartygs-/båtlämning (L2013:4417)

Övrigt: Det tidigaste dokumentet som nämner området runt nuvarande Kungshamn är en farledsbeskrivning i Kung Valdemar Seirs jordebok från 1200-talet. I den inre skärgården nämns Baggenstäket och holmen "Litae Swethuthae", Lilla Sverige (numera Sveriges Holme). Lilla Sverige kan under 1200-talet ha utgjort en gräns för Stockholm och svealagarnas giltighetsområde.

Sedan början av 1900-talet har ett flertal forskare sökt förklara ortnamnet Kungshamn och dess betydelse. I Norden finns det drygt 30 platser med namnet Kungshamn eller Konungshamn. I tidigare forskning har en vanlig uppfattning varit att det finns ett samband mellan ledungshamnar och Kungshamnar, d.v.s. att Kungshamnar är platser som kungens ledung har använt som hamn.

Skurusundet har sedan medeltiden och Stockholms grundande varit en viktig segelled för sjötrafik österifrån, och Kungshamn har erbjudit ett bra hamnläge. Den första gången som Kungshamn vid Skurusundet nämns i skrift är år 1345 i Kung Magnus Erikssons stadslag, där det står att stadens lagar gäller "mellaen stadhen och Konunx hapn". Kungshamn var således under 1300-talet en slags jurisdiktionsgräns för Stockholms stad. Därefter finns Kungshamn omnämnt i ett lejdebrev av år 1387. Lejdebrevet, vilket garanterade diplomatisk immunitet, var utfärdat för ett antal stormän och biskopar som skulle möta kungen i Kungshamn. Olaus Petri berättar samma år i sin krönika om hur en dansk förhandlingsdelegation mötte svenskarna halvvägs mellan staden och Kungshamn. Trots att danskarna ville att mötet skulle hållas vid Älvsnabben bestämde kungen att det skulle förläggas innanför Stockholms gränser, vilket tyder på att rätts- och skyddsområdet tog slut vid Kungshamn. Kungshamn nämns också i privilegiebrev från 1436 för Stockholms stad.

År 1459 sägs det att den danska kungen Kristian I ankrade med sin flotta i Kungshamn då han var på väg att anfalla Stockholm. Femtio år senare ska hans son kung Hans ha gjort anhalt vid Kungshamn på hemväg till Danmark. 1502 skall även en dansk flotta ha legat i Kungshamn.

I Stockholms Stads Tänkebok från 1604 erkänner en gift kvinna och en man inför rätten att de mötts i Kungshamn, och sedan träffats flera gånger under oanständiga former.

Den första kända kartan som avbildar området med Kungshamn och Sveriges holme härrör från 1670. Även på Peder Geddas sjökarta av år 1694 finns Kungshamn utmärkt.

På en arealavmätningskarta över Siklaön från 1774 är en krog utmärkt på Kungshamns udde. Under medeltiden stadgades det i landslagarna att krogar och värdshus skulle finnas utmed farleder och landsvägar, och krogarna tätt längs Skurusundet. Krogverksamheten vid Kungshamn har troligen bedrivits sedan slutet av medeltiden och fram till 1862. Jonas Carl Linnerhjelm berättar om denna krog i sin skildring av sin resa i Nacka 1797. Det sägs också att krogen var ett populärt tillhåll för befälen på utanför liggande flottenheter under rysskriget i början av 1700-talet. Ett av de båda hus som idag står på platsen är byggt på den gamla sjökrogens grund.

På Sveriges holme finns en stensamling registrerad som RAÄ 21. Det har inte gått att avgöra om denna stensamling är en lämning av inlandsisen eller av någon sorts anläggning. På Kungshamns uddes högsta punkt har en samling skörbränd sten observerats, vilket ibland har tolkas som belägg för en vårdkaseplats. På Henriksdalsberget har det legat en numera undersökt och borttagen fornborg, som inte gått att datera. Om dessa fornlämningar på något vis kan knytas till Kungshamns historia har inte gått att fastställa.

Datering: De dendroprover som togs av vraket visade att virket fällts i östra Svealand på 1370- eller 1380-talet. Fjälltegel, vilket fanns i lasten, skall däremot enligt uppgift inte börjat användas förrän under sent 1400-tal i Sverige.

Kungshamnsbåten - Dendrodatering. Lunds Universitet. 2000 05 31.

Information: Det gick ej att datera proverna från Kungshamn p gr a att de hade för få ringar och oregelbunden tillväxt.

Fyndlista: Bärgat vid undersökningarn 2000:
tegel av olika typer.
Bärgning: Vraket var innan 1999 endast känt bland sportdykare som en "stenhög". Lasten av tegel påträffades 1999 vid inventeringar i Kungshamn, utförda inom en kurs i marinarkeologi på Folkuniversitetet. Vid markering av fyndet följde en tegelsten upp bojen till ytan. Arkeologer på land kunde konstatera att tegelstenen var av gammal typ, förmodligen medeltida, och vid närmare besiktning visade det sig att det stack upp spanttoppar runt tegelhögen. SSHM, Södertörns Högskola och de marinarkeologer som påträffade vraket beviljades tillstånd att fästa kodbrickor på vraket för fotografering och videofilmning, att sondera, ta dendroprover och att bärga ett antal tegel av olika slag.

Man tror att lasten av tegel kan ha kommit från ett tegelbruk som senare är känt i skriftliga källor och som låg på Duvnäs udde i Saltsjö-Duvnäs. Teglet är förutom vanligt tegel format och fasat tegel samt profiltegel, avsedd för exklusiva byggnader som kyrkor, kloster eller slott. Vad teglet skulle användas till vet man inte, eftersom det rådde allmän stiltje i kyrkobyggnationen i Stockholm på 1300-talet. Båtens lastvolym har bedömts vara ca 6 kubikmeter, vilket innebär 6,4-6,7 ton.

I Kungshamn ligger ytterligare minst ett 10-tal vrak (se SMA 6142:037-6142:049).
Status: Den dokumenterade vrakplatsen består av en väl avgränsad hög av blandat tegel, ca 3 m bred och 5 m lång. Längs tegelhögens bägge långsidor sticker fragmentariska spant upp mellan 0,1-1 m över botten. Utmed kortsidorna ligger lösa skeppsdelar såsom spant, balkar, bordläggningsplank m.m. Fyndområdet är uppskattningsvis 8x18 m stort. Vrakets sydsida täcks av ett sedimentlager. Vrakets trädetaljer är överlag mjuka och går lätt sönder vid beröring.

De spant som sitter längs lastens bägge långsidor är de enda synliga skeppstimmer som fortfarande sitter kvar på ursprunglig plats. Totalt har 9 tvärbalkar påträffats, varav två är genomgående. Längden på balkarna varierar från 1,4 till 3 m och de har en tjocklek på ca 0,1 x 0,15 m. Den längsta genomgående tvärbalken är ca 3 m mellan genomföringarna, vilket ger en ungefärlig bredd på 3 m. Vrakets längd uppskattas till ca 12 m. Spantraden på sydsidan av lastområdet innehåller 7 spant, vilka når en höjd av 0,1-0,2 m över botten. Spantfacksbredden uppskattas till ca 0,4 m. Samtliga spant verkar eroderade. Det spant som är mest välbevarat har en tjocklek på upp till 0,05 m och en bredd på 0,1 m. Trädymlingar i spanten har en diameter på 0,025 m. På sydsidans spant nära botten syns klinkhak. Avståndet mellan dymlingarna i spanten är mellan 0,13-0,15 m. Tre bottenstockar har identifierats, två i östra änden och en i västra.

På flera ställen finns rester av bordläggning. Tre sammanfogade bordläggningsplankor syns vid en tvärbalk i akterpartiet. Ytterligare bordläggning sticker fram under tegellasten på nordsidan. Vidare hittas bordläggning utfallen längs sydsidans spantrad samt bland de lösa vrakdelarna i västra delen. Bordläggningsplankorna är upp till 0,21 m breda med en konisk profil på upp till 0,05 m tjocklek. Måtten stämmer väl med de observeradee klinkhaken.

I vrakets västra parti finns rester av ett förmodat vindspel, som verkar ha bestått av en liggande spelvals och två spelbetingar. Spelvalsen är 0,79 m lång och har en diameter på ca 0,23 m. Spelvalsens fästen för spelbetingarna är ca 0,1 m i diameter. Spelbetingarnas längs är ca 1,4 m. På spelbetingarna har observerats tre hak, som skulle kunna tyda på att spelbetingarna varit stående och fixerade i en bottenstock och två tvärbalkar. Spelvalsen har två spakhål för kringdrivning.

Tegellasten består av sju olika typer av tegel: fjälltegel (takpannor), vanliga rektangulära tegelstenar, ensidigt och tvåsidigt profiltegel, tegelsten med rundad och fasad kant samt en halvprofil. I väst är tegelstenarna prydligt travade och ger där en markerad kant på lastytan, i väst är lasten mer omrörd och utfallen. 40-50 m söderut från vrakplatsen ligger tegel av samma typ som i lasten, vilket kan indikera att båten fått slagsida och tappat en del av lasten innan den sjönk.

På botten i anslutning till vraket har ett fragment av ett laggkärl, en ryggrad från ett däggdjur samt ett eroderat metallstycke, troligen ett ankare, hittats. Om fynden kan kopplas till vraket är emellertid osäkert (status 2000).