Kyrka/kapell (L2021:8544)

Äldre kyrkogrund under nuvarande kyrkobyggnad.

Grundmur, oklar omfattning och utbredning – beskrivs som ”en oregelbunden och ofullständig grund eller stenläggning”, år 1958 av landsantikvarie J.E. Anderbjörk, efter att formationen observerats i samband med restaureringsarbeten under sommaren och hösten 1957. I samband med restaureringsarbetena påträffades även två ca 1,8 m långa kistor liggandes i Ö-V riktning i mittgångens och långhusets mittparti, kistorna flyttades enbart för att ge plats åt blivande golvunderlag och undersöktes inte närmare. Vid samma tillfälle påträffades även skelettrester i korets mitt. Invid östra korväggen påträffades en ”väl lagd stenläggning”, uppbyggd av 0,2-1,0 m stora stenar, delvis i kallmur, vars bredd uppgick till 2-3 m och tjockleken 0,4-0,5 m. Invid södra väggen kunde aska och brända stenar konstateras, dessa stenar låg invid den södra igensatta kordörren och ingången till sakristian låg i ett skikt utan synligt murbruk, en del av stenarna var skörbrända och spår av aska kunde konstateras.

J.E Anderbjörk drog följande slutsatser; Långhuset har haft en sydingång belägen ca 2 m öster om kyrkans sydvästra hörn. Dörren har haft en höjd om 2 m och bredd om 1,2 m. Ovanför denna dörr och läktaren har på södra långhusväggen funnits ett fönster som varit 1 m brett och 0,9 m högt. På respektive långhusvägg har det ursprungligen suttit fönster som varit 2 meter höga och 1,5 m breda. Även koret har haft en sydingång med en bredd om 1,2 m. Höjden kunde inte bestämmas på denna ingång med anledning av det i sen tid upptagna södra korfönstret.

Tutaryds kyrka omnämns första gången år 1406 i skriftliga källor som ”j Tutarydsh sokn”. Nuvarande kyrka stod färdig 1694, byggd i timmer med ett rektangulärt långhus, ett lägre och smalare kor än föregående kyrkor, enligt kyrkoplatsens karakterisering i bebyggelseregistret. Nuvarande efterreformatoriska träkyrka i Tutaryd ska vara den tredje träkyrkan på samma plats (enligt uppgifter från Digitalt Museum, Kulturparken Småland, ID JEAK03763-JEAK03769).

Kyrkogården har ett medeltida ursprung. På 1670-talet tillkom kyrkogårdsmuren som då var försedd med en stiglucka som inte finns kvar idag. Kyrkogården utvidgades två gånger under 1900-talet; år 1908 år norr, och 1981 förlängdes kyrkogården västerut.

Vid 1908-års utvidgning påträffade man 12 flata stenhällar vid markarbetena. På en av de större hällarna fanns en skålgrop/älvkvarn (3 cm i diam, 2 cm djup). Dessa hällar anges i beskrivningen till L1953:3323 att numera möjligen ligga i kyrkogårdsmuren. Vid samma tillfälle hittades även stenen L1953:3182, en ytterligare häll försedd med en skålgrop/älvkvarn, som sedermera används som ”brudsten”, liggandes ca 70 NÖ om kyrkan idag.

Tutaryds kyrka är tidigt känd som en offerkyrka i historisk tid. Enligt traditioner ska en tidigare offerkälla ha funnits vid kyrkan. Enligt S-G Sundberg omnämns källan i ett brev till domkapitlet år 1726, vari det berättas om en dröm som en kvinna haft om en källa på platsen där kyrkan ligger; kvinnan ska ha druckit från källan och blivit frisk, i samma brev skrivs att ingen källa finns på platsen (år 1726). Sundberg har belagt att Tutarydskyrka omnämns som offerkyrka från 1638. Kyrkan tycks varit en särskilt framgångsrik offerkyrka som mottagit långväga, ibland internationella, donationer och besök – så framgångsrik att Tutaryds kyrka stått för en rad donationer och lån till andra kyrkor i länet däribland Växjö domkyrka, det finns även uppgifter om donationer från Tutaryds kyrka till upprustningen av armén år 1701.