Begravningsplats (L1977:1089)

Begravningsplats, rund, 21 m i diam, omgärdad av en enkel stenvall 1–1,5 m br och intill 0,2 m h, anlagd av 0,2–0,4 m st gråstenar. Stenvallen följer den övre ytterkanten av en 1,7–3 m h sandkulle, något utfallen i S. Marken innanför stenkretsen är plan.

Flera iakttagelser och dokumentationer har gjorts vid begravningsplatsen genom åren. 1893 beskrivs begravningsplatsen av Ekhoff som en plats där många individer är begravda under små rösen. Wennersten anger år 1900 att flera obrända skelett då låg i dagen, samtliga huvudlösa efter att insamling av kranier vid en naturvetenskaplig expedition gjorts år 1894. Wennersten påträffade brända ben av fågel samt krossade och brända ben från människa i anslutning till synliga hela gravlagda skelett. Omedelbart utanför och i anslutning till stenmuren påträffade han en mängd båtnaglar. Fyrvaktare Bourgström inlämnade vid samma tid ett silvermynt präglat i Köln med datering 1238–1244. År 1925 dokumenterade Hallström och noterade i ytan ett någorlunda intakt skelett i en träkista. Då var stenvallen fortfarande intakt.

År 2022 genomfördes forskningsundersökning på platsen varvid två provschakt upptogs, ett genom stenvallen och ett uppe på platån. I det senare påträffades och undersöktes en gravlagd individ från årtiondena kring 1430 och skelettdelar påträffades från minst en tidigare gravlagd individ från 1300-talet. Ytterligare en individ påträffades i schaktet botten, men undersöktes ej. Dock daterades ett tåben till 1438–1520. Vid tillfället insamlades bitar av bäckenben från människa i den eroderade ytan, liksom djurben, bl.a. ett lårben från nöt daterat till sent 1100-tal eller tidigt 1200-tal, i de övre omrörda lagren. Här fanns även fisk och sälben, enstaka spikar, korroderade järnfragment, en nitbricka till en klinknagel samt en Visbybrakteat från 1400-talets första hälft.

En stig går tvärs över begravningsplatsen och en stig går intill dess S kant, vilket på skyndar erosion och sandflykt. Gravkullen är delvis utrasad i syd.