Publicerad av: Kula - Kulturlandskap AB
RAÄ nummer: Sibbarp 173:1
Geografisk plats: Sibbarp socken, Halland
Fossil åkermark bestående av uppemot ett 80-tal bandparcellerade ytor avgränsande av terrasskanter, jordvallar, stensträngar och hak samt minst 250 röjningsrösen. I området finns minst fem hålvägar och flera stenmurar. Den regelbundet utformade parcellstrukturen är bäst bevarad i östra hälften, i nordväst samt längst i väster. Här dominerar ett grundläggande mönster av 15-30 m breda ytor som vanligen avgränsas av 0,3-1,0 m höga terrasskanter, jordvallar och stensträngar. På några ställen är terrasskanterna över en meter höga. Ofta löper ett tydligt utbildat hak nedanför terrasskanterna, i övre delen av nedanför liggande brukningsytor. Parcellmönstret i östra delen är mycket regelbundet utformat. I västra delen av området är det inte lika tydligt, vilket bl a kan bero på att parcellgränser plockats bort under efterföljande (sannolikt högmedeltida) brukning. Här domineras formspråket främst av röjningsrösen av ålderdomlig typ, enstaka mäktiga terrasseringar samt tre stora gravar (bl a det över 20 m stora röset L1997:9944). Röjningsrösen är allmänt 3-5 m i diameter och 0,3-0,5 m höga.
Den fossila åkermarken har i grunden utan tvivel ett förhistoriskt ursprung (möjligen bronsålder). Bandparcellerna torde vara ett resultat av storskalig markplanering under tidig medeltid. I östra delen av området syns tydligt hur flera av parcellgränser plockats bort i samband med den avslutande brukningen. Läget för dessa begränsningar framträder genom att rösen ligger kvar på rad.
Den sista odlingsfasen i området kan ha infallit under senmedeltid, mest sannolikt under 1300-talet. Den fossila åkermarken ligger i sin helhet på ut- eller hagmarker på 1875 års laga skifteskarta och ytorna förs konsekvent till "avrösningsmarken" i lantmätarens protokoll, d v s de bedöms vara av föga värde för uppodling. I östra delen löper en stenmur tvärs över parcellmönstret. Den sammanfaller med gränsen mellan "Nordlyckebackarne" och "Ledsbacken" på skifteskartan. Delar av den fossila åkermarken var under 1800-talets andra hälft ljunggången och sannolikt sedan lång tid överutnyttjad genom hårt bete.
Terräng: Tämligen branta till svaga sluttningar runt och mellan två bergshöjder, varav den större med berg i dagen. Stenig morän. Skogsmark (främst bokskog med en del mindre barrbestånd), i nordväst öppen naturbetesmark.
Antikvarisk kommentar: Högsta antikvariska, vetenskapliga och upplevelsemässiga värde. En av länets största och bäst bevarade miljöer med bandparcellerad åkermark av tidigmedeltida ursprung.
Har du mer information om denna kulturlämning? Logga in för att lämna en kommentar.