Röjningsröseområde, oregelbundet (i det närmaste Y-format uppifrån sett), som mest ca 100 m l och 20 m br. Består av minst sju röjningsrösen av olika storlek, både runda och oregelbundna, från ca 2,5 x 2 m st som minst till ca 12,5 x 4,5 m st som störst, och mellan 0,2 och 0,75 m h. De mindre, flacka och mer rundade röjningsrösena i V (no. 1 till 4) har en mer ålderdomlig karaktär och består av 0,1–0,5 m st, framförallt rundade, stenar. De större, mer oregelbundna röjningsrösena i Ö (no. 5 till 7) är av en mer sentida karaktär och består av 0,1–0,75 m st, framförallt skarpkantade, stenar.
De ingående röjningsrösena är som följer:
1) Röjningsröse, närmast ovalt, ca 2,5 x 2,25 m st och som mest 0,25 m h. Består av rundade stenar (0,1–0,4 m st). Beläget i lövskogsbeväxt sluttning. Delvis övermossat och beväxt med visst sly. Förefaller skadat av körning vid avverkning.
2) Röjningsröse, närmast runt, ca 3,5 x 3 m st och som mest 0,25 m h. Består av rundade stenar (0,1–0,3 m st). En rund grop (0,7 m diam) i rösets mitt. Beläget i lövskogsbeväxt sluttning. Delvis övermossat och beväxt med visst sly. Förefaller utöver gropen vara välbevarat, eventuellt något utrasat mot NÖ.
3) Röjningsröse, oregelbundet, ca 3,5 x 2 m st och som mest 0,3 m h. Består av både rundade och skarpkantade stenar (0,1–0,5 m st). Anlagt mot en exponerad berghäll i SV. Beläget i lövskogsbeväxt sluttning. Stenarna längst i V delvis övervuxna av en mycket kraftig ek. Delvis övermossat. Förefaller mycket skadat av körning vid avverkning.
4) Röjningsröse, närmast runt, ca 2,5 x 2 m st och som mest 0,2 m h. Består av rundade stenar (0,1–0,4 m st). Anlagt mot ett större block (1,5 x 1 m st) i SV. Beläget i lövskogsbeväxt sluttning. Delvis övermossat. Förefaller vara något skadat av körning vid avverkning.
5) Röjningsröse, oregelbundet, ca 10 x 8 m st och som mest 0,75 m h. Består av både rundade och skarpkantade stenar (0,1–0,7 m st, framförallt större). Beläget mellan en körväg och åkerkanten. Dess yttre kanter är beväxta med flera mycket stora ekar. Förefaller liksom no. 6 och 7 vara av mer sentida karaktär än de närliggande, mindre röjningsrösena.
6) Röjningsröse, avlångt, ca 12,5 x 4,5 m st och som mest 0,5 m h. Består av både rundade och skarpkantade stenar (0,1–0,7 m st, framförallt större). Beläget på en utstickande åkerholme. Delvis övermossat och beväxt av två stora ekar. Förefaller liksom no. 5 och 7 vara av mer sentida karaktär än de närliggande, mindre röjningsrösena, och sentida stentippning har tydligt skett inom röset. De stora ekarna pekar dock på en viss ålder.
7) Röjningsröse, avlångt, ca 9 x 3 m st och som mest 0,5 m h. Består av både rundade och skarpkantade stenar (0,1–0,7 m st, framförallt större). Beläget på en utstickande åkerholme. Kraftigt övervuxet av lövträd och nyponbuskar. Förefaller liksom no. 5 och 6 vara av mer sentida karaktär än de närliggande, mindre röjningsrösena.
Terräng: Röjningsröseområdet löper längs kanten av en igenväxande åker. Den V delen är belägen i en SV-sluttande lövskog, nyligen delvis avverkad, medan den Ö delen ligger på en utstickande åkerholme. Längre upp i sluttningen är blockig moränmark, med delvis otydlig övergång till röjningsröseområdet.
Antikvarisk kommentar: På 1715 års ägomätning över Bergby visar att området kring röjningsrösena då bör ha utgjorts av skogsbevuxen betesmark. På 1780 års ägomätning över Bergby och Hanmora beskrivs området som en beteshage beväxt med tall och lövskog. Ingen relevant karta från 1800-talet finns att tillgå över området. Den häradsekonomiska kartan från 1901–1906 visar dock att åkermarken odlats upp vid denna tid. Röjningsrösena tillkom därmed sannolikt under 1800-talet, och är delvis av tydligt sentida karaktär.
Har du mer information om denna kulturlämning? Logga in för att lämna en kommentar.