Fartygs-/båtlämning (L1955:3140)

Datering: Vrakets förparti låg under en del av vallmuren, som är uppförd på 1570-talet. Vraket var genomdrivet av en påle, som antas höra till byggnationsskedet. Desamma gäller även de balkar, som påträffades på vraket. Det låga vattenståndet talar för att fartyget, som bör ha haft relativt stort djupgående, bör vara relativt gammalt, med hänsyn till strandförskjutningen. Fynden i vraket är medeltida, skon eventuellt från 1530-1540. Då fartyget förefaller ha varit gammalt vid förlisningen antas det ha byggts i slutet av 1400-talet och sjunkit i samband med någon av stridigheterna vid Kalmar slott under 1500-talets första hälft.
Bärgning: Norr om Kalmar slott, i Slottsfjärden, låg från medeltiden fram till början av 1600-talet såväl stadens som slottets hamn. På en karta från 1610 kallas hamnen "Kättilen" (kitteln). Sedan medeltidsstaden under 1600-talet jämnats med marken, och en ny stad byggts på Kvarnholmen norr därom, blev slottsfjärden allt mer uppgrundad. Nästan hälften av den ursprungliga vattenspegeln fylldes igen under 1800-talet, för ny bebyggelse och parkanläggningar i dess norra och östra del. Under 1900-talet hotade det resterande vattenområdet helt att växa igen, och dess stillastående vatten hotade att bli en sanitär olägenhet för staden. På grund av detta, men även av historiska och arkitektoniska skäl, beslöts att rensa upp såväl Slottsfjärden som vallgraven. 1932-1934 torrlades det aktuella området och grävdes ut såsom Stadskommunalt reservarbete. Den kulturhistoriska undersökningen leddes av riksantikvarie Martin Olsson, coh Harald Åkerlund svarade för uppmätningarna av vrak och påträffade anläggningar. De delar som torrlagts genom utfyllnader på 1800-talet kom dock inte att undersökas.

I hamnområdet påträffades, förutom artefakter från fyndrika kulturlager, flera vrak samt lämningar efter spärrar, bryggor och förtöjningsplatser. Vrak SMA 712:029 (fynd 5) påträffades vid framrensandet av en stenkista som tillhört en av borgens medeltida bryggor. Vraket grävdes fram och dokumenterades, men 2-3 meter av vrakets förskepp låg dolt av slottsvallens stödmur, som vilar på pålar vilka drivits genom skrovet. Endast den nedre delen av stäven kunde halas fram från muren, medan resten av förskeppet förblev dolt. Ovanpå garneringen låg balkar, av vilka somliga blivit avhuggna i samband med att man en gång lagt ned en trätrumma, som låg snett över skrovet nära slottsvallen. Flera av dessa balkar torde vara recenta.

Vraket dokumenterades och vrakdelarna märktes upp och flyttades till källaren i Kalmar slott i väntan på konservering. Vrakdelarna kom därefter att fortsätta förvaras i nämnda källare tillsammans med övriga fynd från undersökningen av Slottsfjärden.

Fartyget är tolkat som ett exempel på enklare bruksbygge, men skeppet kan ha haft för- och akterkastell. Nagelhål i de översta bordgångarna i aktern indikerar förekomsten av ett spant som fortsatt en bit över relingen och utgjort stommen för en överbyggnad, ett akterkastell en häck eller en kajuta.

Att döma av att babordssdan av skrovet var välbevarad medan styrbordsidan till största delarna var förstört med avbrända bord, spant och balkar, kan man sluta sig till att skeppet kantrat vid förlisningen så att babordssidan skyddats mot branden.
Status: Akterstäven var inte bevarad. Babordssidan, som låg utfallen, var till större delen bevarad, bitvis ända upp till relingen. Av styrbordssdan var det mesta förstört av eld. Den synliga delen av skrovet var 13,7 m, men fartyget bör ha varit drygt 16 m långt. P.g.a. trycket av fyllnadsmassor har spanten till stor del rätat ut sig, men fartygets största bredd uppskattas till ca 5,6 m. Dess djup i rummet bör ha varit ca 2,4 m. Fartyget har varit rundgattat, med brett akterparti. Språnget har varit kraftigt förut.

Såväl spant som bord är av furu. Kölens och förstävens yttre delar, kölsvinet, tvär- och långskeppsbalkarna, de flesta topptimmer och garneringsplankorna samt hängknäna är av ek.

Kölen består två ihopdymlade timmer. Det övre har kraftigt utsparade kantlister och en rygg på mitten. Midskepps, något akter om mastståret, finns ett O-kryss inhugget. I spunningen mellan de bägge kölstyckena, finns på kölens mittsträcka ribbor av ek.

Förstäven är gjord av en inre och en yttre del med ett genomgående hål nedtill. Ett resningsknä finns. Då den inre stäven är tunnare i framkant har en svag spunning bildats. Borden har inte i hela sin bredd nått fram till den yttre delen.

Akterst i kölen finns ett hål i vilket akterstäven varit tappad. Denna stäv har varit nästan vertikal, medan förstäven varit fallande. Var annan av de nedre bordgångarna har varit kortare.

Spanten har tillverkats av yxade krokvuxna timmer. Antalet spantringar var 25, ursprungligen 26-27, tätast spantat midskepps. Våghål finns vid sidan om kölen eller mitt över denna.

Borden är av bilade 2,5-3,5 cm tjocka plankor och är 25-30 cm breda. Dymlingarna har försänkta huvuden och är kilade på insidan. Borden är sammanfogade med omböjda järnnaglar. De övre borden saknar drevränna. Tydlig lanning saknas över lag. En del bord har en rygg på mitten av utsidan. Samborden var dubbla, på ett ställe midskepps, tredubbla.

Kölsvinet är 7,85 m långt, spolformigt och som mest 24 cm brett. Mastspåret mäter 25x15 cm och är 8 cm djupt. På kölsvinets undersida finns halvrunda fasningar mellan bottenstockarna. Vid mastspåret, ovanpå två av bottenstockarna, låg två par björnar. Deras ändar låg ej an mot kölsvinet utan mot en ca 1,3 m lång på kant ställd planka.

Fartyget har ca 3 cm tjock garnering, spikad till spanten med 1-2 bordbredds mellanrum. Den högst upp placerade plankan var tjockare och dymlad, och har även fungerat som balkvägare.

På utsidan av det översta, bredaste bordet, löpte en avvisarlist. På bordets insida fanns en följare. Den låg an mot bordet genom att urtagningar gjorts för topptimren. Den hade flera hål, troligen för koffernaglar. Längre ned på skrovets utsida fanns ytterligare en list, som löpt från stäv till stäv.

Strax akter om midskepps fanns 3, ursprungligen 4, över relingen uppstickande ståndare, infällda i hak i relingslisten. De hade hål för fästande av vanten.

3 st tvärbalkar, som burit två bevarade långskeppsbalkar, fanns. Samtliga är avbrända eller delvis avhuggna. Ovanpå tvärbalkarna fanns kraftiga hängknän, med urtag för relingsföljaren. Över den midskepps liggande balken har knäna mötts i en lask midskepps. Balkändan har vilat i hak i balkvägaren. Hål i långskeppsbalkarna indikerar en mastfisk. Tapphål i en bottenstock och infällningar i balk samt i mastspår, indikerar tvärbalksstöttor. Samtliga tvärbalkar har varit snett placerade. En av de aktra balkarna, har att döma av hål i skrovet, varit genomgående. Ett liknande tätat hål fanns på bogen, som ursprungligen kan ha haft en dylik.

Rester av en pumpanordning, i form av en urholkad ekbalk, vars genomborrade huvud stuckit ut genom skrovet, samt nedre delen av en pumpstock av ek och rester av en packning, påträffades.

Rester av däck fanns ej, men man kan anta att fartyget varit däckat i för och akter. I vraket hittades bl.a. 2 armborstpilar av trä, ett verktygsskaft, ett dolkskaft, en sko (status 1932-1934).