Publicerad av: LK Konsult
Geografisk plats: Överluleå socken, Norrbotten
Område med 1 förbindelsevärn, minst ett 10-tal svårbedömda stridsvärn (skyttevärn) i förbindelsevärnet och ett 10-tal friliggande stridsvärn (skyttevärn), ca 585 m långt (NV-SO) och 5-10 m brett.
Förbindelsevärnet, 585 m långt (NV-SO med två förgreningar, 20-40 m långa (N-S respektive NO-SV), består av ett rakt eller zickzackformad dike, 0,5-2 m brett och intill 1 m djupt, med mot N-NO en vall, 1,5-3 m bred och 0,5-1 m hög. Utmed kortare sträckor har en vall byggts upp utmed dikets båda sidor. Förgrenarna, från förbindelsvärnet mot N respektive NO, leder i tämligen brant sluttning fram till särskilda skyttevärn i mer låglänt mark nedanför huvudlinjen. Zickzackformen är vanlig i östra delen, uppe på stenig moränrygg där diket är djupast och vallen tydligast. Västra delen, i låglänt och ställvis sank mark, har ett rakare och grundare dike med lägre vall intill. I den sanka marken i västra delen försvåras iakttagelser av parallella markberedningsspår i samma riktning och liknande dimensioner som förbindelsevärnet.
Skyttevärnen i förbindelsevärnet är delvis svåra att se bland djupa markberedningsspår och för att de integrerats i förbindelsevärnet. De är 1-2 m i diameter och intill 1 m djupa med i N-NO en vall, 2-3 m bred och intill 1 m hög. I förbindelsevärnets skyttegrav har betydligt fler skyttar kunnat få plats.
De friliggande skyttevärnen, 1-10 m från förbindelsevärnet, består av vardera en grop och en vall. Groparna är i regel 2x1 till 3x2 m stora och 0,2-0,5 m djupa, med i N och NO en vall, 1-4 m bred och 0,3-1 m hög. Ett värn har trärester (stockar). Ett dubbelvärn har två parallella gropar, med mellan groparna en vall, 0,6 m bred och 0,4 m hög, och i skjutriktningen en gemensam vall, 2 m bred och 1 m hög.
Terräng: N-sluttning av stenig moränmark samt sank mark i NV. Tallskog (avverkad med markberedning) och slyskog.
Har du mer information om denna kulturlämning? Logga in för att lämna en kommentar.