Fartygs-/båtlämning (L1978:4786)

Fartygslämning.
Snorklare rapporterade om ett trävrak nedsjunket i dyn ca 30 m från bryggan. Välbevarade spant och del av en mast kvar. Ca 30 fot långt.
Tillägg av Jens Lindström, NMG AB, 12 mars 2019:
Fartygslämningen vilar upprättstående på fyra meters djup i nästan exakt nord–sydlig riktning med fören vänd mot söder. Som
mest sticker vraket upp 1,5 meter ovan omgivande lerbotten. På botten runt omkring vraket ligger det mängder med utfallna skeppstimmer men dessa är svåra att se och ännu svårare att fotodokumentera på grund av den täta bottenvegetationen. Uppskattningsvis så ligger det fartygsdelar fem till tio meter runt omkring vraket. Ingen av vrakets stävar sitter på plats men förstäven ligger utfallen på botten framför fören.
Bottenpartiet är bäst bevarat men runt omkring vraket ligger det rikligt med nedfallna bordläggningsplankor, spant
och andra skeppstimmer. Skrovet är kravellbyggt, cirka 20 meter långt och cirka 6,5 meter brett. Ursprunglig längd och bredd uppskattas till omkring 21x7 meter i och med att stävarna inte sitter på plats och att vrakets största uppmätta bredd
är under vattenlinjen. Spant, berghult och intimring är av ek medan bordläggningen är av furu. Spantens tvärsnitt är kvadratiska och mäter 17x17 centimeter och bordläggningen bredd uppmättes till 18–20 centimeter. Inga järnförbindningar
(spikar, bultar, järnband etc.) är bevarade men områden med järnkorrosion är synliga överallt på de synliga delarna av skrovet. Enstaka föremål har noterats i vrakets akter, bl.a. en rund blockskiva samt en rund slipsten med kvadratiskt genomgående hål.

Under en utredning i juni 2017 insamlades tre ekprover för dendrokronologisk analys från fasta konstruktioner i vraket men inget av proverna gick att med säkerhet att datera. Två dateringsförslag pekade på mitten av 1600-talet, men dessa var osäkra.
För att komplettera den osäkra dateringen på vraket insamlades ytterligare fyra prover för dendrokronologisk analys under den kompletterande utredningen i november 2017. Den ursprungliga planen var att ta fyra prover från fasta konstruktioner i skrovet. När projektgruppen insåg att de långa furutimren ombord med största sannolikhet var en del av fartygets last, och inte delar av fartygets mast, togs prover från två av dessa timmer. Från fartygsskrovet togs ett prov från kölens övergång till förstäven och ett prov från ett löst liggande spant som påträffades på botten strax utanför vrakets styrbordssida. Den dendrokronologiska analysen visade att vraket var cirka 100 år yngre än dateringsförslagen från proverna som togs i juni 2017. De båda proverna från vrakets skrovkonstruktion kunde dateras till ca 1765-1785. Även de båda furutimren gick att datera och eftersom ett av proverna hade vankant (de yttersta årsringarna som finns direkt under barken) kunde fällningsåret bestämmas till vintern 1803/1804. Proveniensen för virket i fartygsskrovet pekar på sydöstra Sverige, troligtvis Öland. Furutimren kunde proveniensbestämmas till Gotland. Vraket bedöms utgöra fornlämning eftersom det troligtvis förlist högst några år efter 1804.