Publicerad av: STIFTELSEN BOHUSLÄNS MUSEUM
Alternativnamn: Långöns gata
Geografisk plats: Hede socken, Bohuslän
Färdväg i form av en fägata med två förgreningar, totalt 2500 m lång (NV-SO) och 2-4 m br.
Längst i NV har fägatan karaktären av en 4 m br vägbana, som kantas av 1-2 m br och intill 1 m höga delvis övertorvade stenvallar i ca 300 m. Vid hörnet av en åker svänger fägatan av åt SO och ändrar karaktär till en 2-3 m br väg, som i långa sträckor är hålvägsliknande, 0,7 – 1 m djup. Fägatan kantas av stenmurar eller stenvallar, 0,2-1 m h och 0,4-2 m br.
Strax O om bebyggelsen vid Långönskaserna avskärs fägatan av en grusväg. Fägatan har här tidigare delat sig en N och en S förgrening, men dragningen av en nyare grusväg och andra markarbeten har förändrat vägarnas sträckning i detta parti. En parti av den äldre S förgreningen finns bevarad som ett 22 m långt stenmurskantat parti O om grusvägen, som kröker av mot S och slutar abrupt i en jordvall. Den N förgreningen är 1260 m l och utgörs inledningsvis av en plan vägbana och kantas av en stenmur åt N, för att längre åt SO kantas av 0,3 – 1,2 m h vägskärningar och ha hålvägsliknande karaktär. Vägen kröker av mot V och följer Brännebergets S fot tillbaka mot NV. I detta parti utgörs vägen av en stig eller en markväg utan avgränsningar, som avslutas där en nyare grusväg tar vid.
Tradition: Fägatan kallades Långöns gata. Den sträckte sig från Långöns bytomt, över en byallmänning och ut på utmarkerna. Fägatan och allmänningen brukades samfällt av hemmanen under Långön och gatan användes för att driva kreaturen till betesmarkerna och för att nå skogsskiftena, som sträckte sig ända in till Dalslandsgränsen. Fägatan finns markerad på historiska kartor från 1823 och 1829. Den sträckte sig från bytomten i NV till platsen där bebyggelsen vid Långönskaserna nu ligger. Där delade sig fägatan i en sydlig och en nordlig förgrening. På den ekonomiska kartan från 1937 finns fägatan markerad, men den nordliga förgreningen har fått en delvis annorlunda sträckning ned mot Lillesjön. Senare har även den sydliga förgreningen fått en justerad sträckning. År 1823 och 1829 var allmänningen runtomkring fägatan helt obebyggd. Under loppet av 1800-talet växte backstugubebyggelse upp på allmänningen utmed fägatans sträckning. Totalt ska det ha funnits 22–24 backstugor utmed fägatan, men alla var inte i bruk samtidigt. Allmänningen kallades Långöns kaser.
Terräng: Kuperade dalgångar mellan bergsområden. Åkermarker i NV och skogsmark i SO.
Orientering: Fägatans NV del börjar i krök av väg mellan Långön och Brattönsgård. Passerar direkt S om bebyggelsen vid Långönskaserna och fortsätter i SO riktning och runt Brännekullarna, strax N om Lillesjön.
Antikvarisk kommentar: Delar av färdvägen är varaktigt övergiven och uppvisar ålderdomliga drag. Detta gäller i synnerhet det parti som löper SV om bebyggelsen vid Gränsen och fram till S om bebyggelsen vid Långönskaserna. Fägatans sträckning från dess början i NV till 250 m SO om Långönskaserna finns redovisad på historiskt kartmaterial från 1823 och 1829. Sträckningen SO därom och fram till Brännekullarna kan ej beläggas på historiska kartor före 1937.
Har du mer information om denna kulturlämning? Logga in för att lämna en kommentar.