Boplats (L2005:9280)

Boplats, med oklar utsträckning, cirka, 30x15 m (N-S). I ett nyrensat åkerdike påträffades 4 anläggningar. Dessa bestod av 1 härdgrop, 1 härd och 2 skärvstensfyllda gropar.
Härdgropen (A1) var 1,06 m diam och 0,6 m dj. Anläggningen innehöll rikligt med kol och skärvsten i den S delen. I anläggningens botten fanns avtryck efter en 0,4 m st sten, nu borta.
0,5 m S om A1 fanns en grop (A2). Gropen var 0,3 m diam och 0,2 m dj och fylld med skärvsten.
V om A1, och på andra sidan dikesskärningen, fanns en härd (A3). Härden var 1,1 m diam och 0,4 m dj. Härden innehöll mycket sot, kol och skärvsten. I N delen fanns avtryck efter en 0,4 m st sten, nu borta.
16 m N om A3 återfanns en grop (A4). Gropen var 0,4 m diam och 0,2 m dj. Anläggingen var fylld med skärvsten men innehöll kol i kanterna.
Från A1 och A3 insamlades kol för C14-datering. A1 daterades till 1890-1690 BC (2 sigma). (RAÄ dnr 3.4.2-4305-2012)

Schaktningsövervakning 2024, uppdaterad beskrivning:
Rio Göteborg Natur- och kulturkooperativ har på uppdrag av Länsstyrelsen i Värmlands län genomfört en arkeologisk schaktningsövervakning av fornlämningen L2005:9280. Bakgrunden till uppdraget var att Vattenfall Eldistribution AB planerar att utföra markarbeten som omfattar nedläggning av markkabel genom boplatsen.

Området för schaktningsövervakningen banades till största delen av i sin helhet inom Vattenfalls kabelschakt. Totalt grävdes tre schakt, ett långschakt samt ett mindre schakt i vardera änden av långschaktet. Inga fynd eller anläggningar påträffades. På två ställen framkom störningar, i norra änden i form av en nedgrävd elkabel och något längre söderut i form av en sandfylld svacka som troligen fungerat som dränering för åkern.

Den generella lagerföljden bestod av cirka 0,1 till 0,2 meter tjock matjord, och i norra och södra änden av schaktet framkom ett relativt tjockt svart organiskt lager under matjorden som tolkades som naturligt bildat. Under detta framkom en gulgrå silt. Hela ytan upplevdes som relativt sank och sluttade mot väst.

Likt Värmlands museum skriver i sin undersökning av L2005:9280 är det troligare att boplatsen breder ut sig öster ut, på en höjdplatå närmare gravarna på bergshöjderna.