Boplatsområde (L2018:1125)

Boplatsområde ca 45x15 meter. På en svag förhöjning i betesmarken påträffades 10 stycken stolphål. Stolphålen var mellan 0,20 - 0,50 meter i storlek.
Vid en arkeologisk förundersökning i juni 2019 påträffades 27 stolphål och 2 härdar i förundersökningsschakten. Liksom i fornlämningen närmast i söder (L2018:1123), finns här partier med rödbränd sand. Här har de mätts in som två lager samt en grop och alla tre är belägna i förundersökningsområdets mitt. Dessa rödfärgade partier gav starkt utslag vid metalldetektering. En möjlig tolkning är att de är rester efter rostningsgropar där järnhaltig rödjord rostades som ett första led i järnframställningsprocessen. Stolphålens fyllning bestod av brungrå humös sand och en del variationer i urlakningsgrad förekom. Lejonparten av stolphålen mäter mellan 0,2–0,4 m i diameter i ytan. Djupen varierar mellan 0,03–0,18 meter. De två härdarna låg samlade i den södra delen av det östra schaktet. Dessa mäter 0,48 respektive 0,82 meter i diameter. Den mindre var urlakad och utgjorde troligen en härdbotten medan den större innehöll mer kol och sot samt enstaka skörbrända stenar. Fynden består av 2 skärvor förhistorisk keramik och 1 bränt ben. Ett bandformat föremål i cu-leg av okänd ålder påträffades vid metalldetektering av matjorden inom förundersökningsområdet. Alven utgörs av fin gulbrun sand. Matjorden mäter cirka 0,3 meter i den centrala delen och tjocknar något till 0,45–0,5 meter i söder och norr. En härd daterades till yngre bronsålder/äldsta förromersk järnålder 2431±30 BP, 750BC - 400BC medan träkol insamlat i grop daterades till äldsta delen av förromersk järnålder 2361±30 BP 540BC -380BC kalibrerat med 2 sigma.
Arkeologisk undersökning av fornlämningen ägde rum i augusti/september 2020. Inom undersökningsområdet som mätte 665 m2 påträffades resterna efter tre byggnader från förromersk järnålder och romersk järnålder. Sammanlagt 69 stolphål, 6 gropar, 7 lager och 3 härdar undersöktes och dokumenterades i fornlämningen. Endast fyra fynd påträffades vid undersökningen. Tre av fynden påträffades vid metalldetekteringen av den ovanliggande matjorden och utgörs av en bit av ett bleck i cu-legering och två smältor, osäkert om det är bly eller annan metall. En skärva förhistorisk keramik påträffades i ett stolphål tillhörande ett hus med förromersk datering. Utförda kol14-dateringar resulterade i dateringar från senmesolitikum (5479–5369 BC kalibrerat med 2 sigma- Den ålderdomliga dateringarna härrör troligen från de tidiga bränder som frekvent drabbade området då stäppen utvecklades till en skog), övergången mellan mellan- och senneolitikum (2560-2300 kalibrerat med 2 sigma), till äldre bronsålder (1498–1389 BC kalibrerat med 2 sigma), förromersk järnålder ((381-197 BC kalibrerat med 2 sigma) och romersk järnålder (241-381 AD kalibrerat med 2 sigma). Fornlämningen är endast undersökt inom VA-ledningens arbetsområde och fortsätter sannolikt öster och väster om den undersökta delen.