Spärranordning (L2008:992)

Bärgning: Innan Harry Alopaeus undersökningar kring Stegeborg kände man endast till ungefär 11 stenkistor, som skulle vara det enda som fanns kvar efter att man under Göta Kanalbygget 1812 genomfört "stenfiskning och färjebygge" vid Stegeborg. Man antog att dessa kistor och pålar utgjorde resterna av en spärr som uppförts under 1100-talet, för att skydda Söderköping mot anfall från sjön.

1985-1988 karterades och undersöktes spärranläggningen av Harry Alopaeus, med hjälp av sportdykare från bl.a. Norrköpings sportdykarklubb. I projektet ingick också att lokalisera och inventera eventuella spärranläggningar det närbelägna Pålsundet och Ettersundet. Karteringarna försvårades av dålig sikt, och utfördes under ett par dagar varje år. Resultatet gav dock vid handen att omfattande spärrsystem, av såväl pålkransar som stenkistor, fanns kvar i vattnet runt Stegeborgs slottsruin. Ett antal pålar togs upp eller sågades av för dendrodatering.

Status: Runt hela ön ligger på havsbotten sporadiskt lösa, liggande pålar, stockar och timmer. Ibland har erosionen gjort pålarna spetsiga i bägge ändor. Följande strukturer har observerats:

SÖDRA SUNDET
I södra sundet finns en stenspärr på vilken en landsvägsbro anlagts i modern tid. Denna bro övergavs 1950. De kvarvarande brokistorna ser ut att ligga direkt på stenspärren, och brokistorna verkar ha förankrats med stående pålar i hörnen av kistorna. Själva stenspärren höjer sig från max 8 meters djup till 1.8-2 meters djup. Stenspärren har branta sidor, ca 45-50 grader, och är byggd av relativt stora stenar, med en diameter på 30-70 cm.

Mellan den gamla och den nya bron i södra sundet finns två, troligen tre, pålningsstråk, som går utmed öns strandlinje. De synliga pålarna höjer sig oftast vertikalt ca 5--30 cm från botten. Några av pålarna var dock 3-4 meter långa. I pålningsstråken fanns luckor på över 1 meter, där inga pålar observerades. Stråken gick ställvis relativt nära varandra, 1-2 m.

Pålningsstråken korsades av ett annat pålningsstråk som löpte mellan ön och halvvägs över södra sundet, avbruten av den muddrade fåran för den nya bron. Detta korsande stråk såg ut att ha två faser, då pålarna ställvis var 2-3 meter långa och bara drygt en decimeter tjocka och ställvis endast mätte 5-20 cm över botten men 15-20 cm i diameter. Då muddringsfåran för den nya bron gick alldeles bredvid detta stråk kan den ursprungliga bredden inte bestämmas.

På öns södra strand, väster om den gamla bron, har 31 stycken pålar upptäckts i vassen. Pålar finns också i vattnet väster och öster om ön. Det sistnäämnda stråket löper fram till stenspärren i norra sundet.

Utanför sydvästra hörnet av slottön observerades 42 stycken pålar utmed stranden. Pålarna lutade i olika riktningar, förmodligen p.g.a. isskruvning. Pålarna utanför sydvästra hörnet av ön och i södra sundet torde vara lämningar av två pålningsstråk, av vilka det ena går inne i vassen och det andra nära vasskanten i södra sundet. Stråken ser ut att närma sig vid slottsöns sydvästra hörn och sedan fortsätta, igen som två skilda stråk. Pålningen är dock gles och området är inte helt inventerat, varför inga säkra slutsatser kan dras.

NORRA SUNDET
Över norra sundet, mellan ön och fastlandet, löper en stenspärr. Vattenströmmen har underminerat stenspärrens nordvästra sida, nära den muddrade farleden. Man kan där se att stenspärren anlagts antingen på ett mycket brett pålningsstråk, ca 15-20 m, eller mellan två pålningsstråk som löpt tvärs över sundet. I den muddrade rännan genom spärren kan man se en vägg av steril blålera under stenlagret, och i den eroderade blåleran kan man se pålar som är påväg att falla ned i rännan från sitt läge på ca 3-4 meters djup, där den ursprungliga havsbotten varit. En del stenmaterial har också rasat ned i rännan. Pålarna ser ut att ha varit nedslagna ca 2-3 meter i leran. Från östsidan av stenspärren har stenarna troligen blivit bortplockade eller utkastade i östlig riktning, ca 5-8 meter. Mellan stenarna syns påländar. På östra sidan av stenspärren förefaller det finnas ett glest stråk av pålar, som börjar vid kanten av farleden och löper halvvägs till den norra stranden.

Vis stenspärrens ände, invid den muddrade farledskanten, finns under och mallan stenarna bearbetade stockar, som troligen härrör från timmerkistor. De flesta av dessa liggande stockar har hak för knuttimring.

Mittemot ön, vid gästhamnsbryggan, finns ett omfattande och relativt brett pålningsstråk som går tvärs sundet. I detta stråk finns åtminstone 600-750 pålar av varierande längd. Stråken går över farleden men förefaller försvinna under en hög med liggande timmer, ca 70-80 m före Stegeborgs slottsö. Tvärs över detta stråk finns två breda pålningsstråk i riktning längs sundet, på norra resp. södra sidan av farleden. Båda dessa stråk ser ut att ha flera hundra pålar (status 1985-1988).