Fossil åker (L1998:9130)

Fossil åkermark bestående av uppemot 200 röjningsrösen, tippar, terrasskanter, hak, stensträngar m m. Röjningsrösena varierar i storlek och karaktär men ligger i de flesta fallen i intervallen 4–6 meter i diameter och 0,4–0,7 m höga. Flera rösen är dock flacka och till synes jordblandade. Det största rösena återfinns i anslutning till relativt sent brukade och välröjda ytor; här finns även ett antal större stentippar. Några rösen har avvikande storlek (uppemot 10 m) och är relativt högt placerade, vilket indikerar att antalet gravar i området kan vara större än de två nyfynd som gjordes vid inventeringstillfället 2025. Terrasskanterna är överlag 0,2–0,6 m höga och avgränsar, inte sällan tillsammans med tydliga hak, odlingsytor med varierande röjningsgrad.
Den fossila åkermarken inom fornlämningsområdet ligger nästan helt utanför odlade ytor på äldre kartor över byn Simmarydsnäs. Östra hälften faller inom "Westergierdet" på 1762 års karta över Simmarydsnäs säteri, vars tomt är belägen 200–300 meter längre mot SO. Västra hälften förefaller då ligga på utmark. Vid laga skifteskarteringen 1845–46 ligger västra delen av området på inägomark ("Ekholms gärde"). Här finns även en mindre bebyggelse, med två byggnader, markerad. Enligt den äldre beskrivningen rör det sig här om torpet Ekholmen som (felaktigt) är registrerad som L1997:122 lite längre norrut. Spåren efter skifteskartans byggnader kunde inte återfinnas i mycket dåligt ljus vid det sena eftermiddagsbesöket i december 2025. Bebyggelsen är försvunnen på 1950-talets ekonomiska karta.
Den fossila åkermarken uppvisar en mycket stor formvariation och ligger inom topografiskt mycket varierad terräng vilket ger den en småskalig prägel. Den torde i grunden av ett förhistoriskt ursprung, vilket bl a indikeras av flera gravar. I närområdet mot NO finns ytterligare en stor mängd lämningar av samma karaktär och som också i hög grad ligger utanför odlingsmarken på de historiska kartorna. Hypotetiskt kan en stor del av den fossila åkermarken tänkas ha tagits ur bruk i samband med säteribildningen i området. Det rör sig här sammantaget om en agrarhistorisk miljö med mycket stora vetenskapliga och upplevelsemässiga värden, som i inte ringa grad betas och är bevuxen med lövskog.