Publicerad av: Riksantikvarieämbetet
RAÄ nummer: Lerbäck 201:1
Alternativnamn: Trehörnings hyttområde
Geografisk plats: Lerbäck socken, Närke
Hyttområde, ca 210x60-140 m (N-S), bestående av 1 masugn, 2 uthusbyggnad, 1 byggnad med vattenhjul, 1 dammvall, 4 slaggvarpar,
Masugn, renoverad, ca 9x8 m (N-S). På Ö väggen är anbragt en metallplatta med följande inskription:
Trehöringens masugn byggd av \ Johan de Geer d. ä. \ år 1698 \ Sista blåsningen i den \ år 1886 \ konserverad av Lerbäcks \ Hembygdsförening \ år 1932
Rev. 1982:
Under denna metallplatta är ytterligare en med texten:
TREHÖRNINGENS MASUGN HAR \ INVIGDS DEN 10.8.1969 EFTER EN \ TREÅRIG RESTAURERING VARI \ INGÅTT BLAND ANNAT ÖVER 80 \ FRIVILLIGA DAGSVERKEN. \ LERBÄCKS HEMB. FÖRENING.
Masugnen är en s k mulltimmerhytta med nedre delen byggd av sten. Härovan följer en ca 3 m h mulltimrad del. Se skiss i inventeringshandlingarna. 8 m NÖ om masugnen är:
Uthusbyggnad, 8x8 m (N-S), byggd i slaggsten. 4,5 m Ö om uthusbyggnaden är:
Uthusbyggnad, 5,5x5 m (N-S), byggd i slaggsten. 4 m SV om masugnen är:
Byggnad med vattenhjul. Byggnaden, uppförd i trä, är 6,5x4 m st (Ö-V). Vattenhjulet är ca 5 m diam. 13 m V om masugnen är:
Dammvall, ca 19 m l (N-S), 1,2 m br och intill 2,5 m h, uppförd av huggen sten, med 2 falluckor, ca 1 m br. 6 m Ö om masugnen är:
Slaggvarp, ca 60x25 m (Ö-V) och 2-6 m h. Övertorvat. Slaggen är grå-brun, småblåsig, ibland sandig och ganska lätt. Vissa bitar är glasiga och blågröna. Hyttslagg.
På mitten av slaggvarpets avplanade yta är en smedjegrund. På grunden är en skylt med texten:
BERGS-LABBIT \ FRANS EDVARD JOHANSON - BERG- \ SMED \FÖDD 1864 DÖD 1946 \ LERBÄCKS HEMBYGDSF. 1981.
På mitten av N sidan är varpet skadat av stig upp mot smedjegrunden. Varpet är även schaktskadat i NÖ kanten. Omedelbart intill NÖ delen av ovan är:
Slaggvarp, rest av, med en ungefärlig utsträckning av 80x50 m (NV-SÖ), med odefinierbar höjd. Schaktskadat i Ö delen. Mot NV är slaggen hopschaktad till en vägbank. Vägen följer varpets N del. Varpet övertväras även av en infartsväg till masugnen. Varpets utsträckning mot NÖ oklar. Beväxt med gran, tall och björk. Ca 1 m N om NV delen av ovan är:
Slaggvarp, (?), möjligen sekundärt, 40 m l (NNV-SSÖ), 4 m br och 0;3-0;5 m h. I SSÖ delen innehåller varpet kolbemängd jord och träkol. Möjligen uppförd som vägbank (eller dammvall). Beväxt med gran, rönn och andra lövträd. Ca 20 m N om masugn är:
Plats för kolhus ? Platsen utgörs av en tämligen plan yta ca 30x15 (N-S) mycket träkolsbemängd, svart jord. Troligen utplanat slaggvarp. Ca 17 m NV om masugn är:
Byggnad 4x3 m (S-N), uppförd i slaggsten. I anslutningen till byggnaden är slaggstensmurar mot N-Ö-V. 36 m NNV om ovan är:
Jordkällare ?, 5x3 m (N-S), uppförd i slaggsten. 1 m Ö om den Öväggen är en slaggstensmur, 4 m l (N-S), 1 m br vid basen och 3m h. Ca 8 m S om masugnen är:
Slaggvarp, ca 105x30 m (NNV-SSÖ), med obestämbar höjd, då slaggen ligger i tämligen brant Ö-NÖ-sluttning av berg- och moränhöjd. Varpet är mycket schaktskadat, särskilt i den SÖ delen. Varpet överträvas av igenväxande brukningsväg (N-S). Varpet är rikligt beväxt av allehande lövträd samt lövsly.
Masungnen uppfördes på 1630-talet, ombyggdes 1758 och 1781, och nedlades slutligen 1889. (Revideringsinventering 1982)
Terräng: Ö-sluttande moränmark intill större uppodlad dalgång. Skogsmark (blandskog).
Orientering: Omedelbart och Ö om stig, övertväras utefter N kanten av brukningsväg.
Antikvarisk kommentar: Rapport ark. undersökning UV Stockholm.
Har du mer information om denna kulturlämning? Logga in för att lämna en kommentar.