Publicerad av: Riksantikvarieämbetet
RAÄ nummer: Gräsmark 29:1
Alternativnamn: Mangens storgruva, Storgruvan
Geografisk plats: Gräsmark socken, Värmland
Gruvområde, 150x50 m st (NV-SÖ), bestående av 2 stoll, 2 handskrädningshögar, 1 skrotstenshög, 1 stenfundament, 1 dagbrott samt skrotstensområde.
Stoll (i NV), 10 m br, 4 m h och minst 50-70 m dj, 10-tal pit props (gruvstöttor) kvar. 4 m snett nedanför är stoll, 3x3 m st, okänt djup, 6 m in förbundet med den andra stollgången. 10 m SSÖ om denna är 2 handskrädningshögar, 3-5 m diam och 1-3 m h, nedrasade mot ränna mittemellan. 10 m S om den N stollgången är 1 skrotstenshög, 27-30 m diam och 3-4 m h. 10 m ovanför åt Ö om den S stollgången är 1 stenfundament, 10x5 m st (Ö-V) och intill 1,5 m h. Ovanpå står en rostig ångpanna. Intill och SSÖ om stollen är 1 dagbrott, ca 110 m l (NV-SÖ), 10-20 m br och 5-10 m dj. V och SV om dagbrottet är ett skrotstensområde, 120 m l (NNV-SSÖ), 20-40 m br och 0,5-2 m h.
170 m ÖNÖ om gruvhålen börjar en linbana som sträcker sig 1000 m åt N mot Karlsviken, se Gräsmark 34:1. Stenfundamentet, vajrar och kugghjul ligger delvis kvar. Från gruvan till linbanan gick ett litet tåg. Delar av räls och järnskrot ligger kvar invid och SSÖ om stollen. Vid vägbygget användes stor del av skrotstenen som fyllning.
Tradition: Enligt Carl Gustaf Ericson fanns vid gruvan 1948 ångpanna (huset utan tak), skrädningshall (huset utan tak), vindspel, nerrasade hus och tomtningar samt dynamitkur (intakt). Brytning i gruvan kan ha påbörjats redan 1564 då en masugn byggs i Treskog. På 1670-talet utnyttjades gruvan av Rosenborg till Fredros bruk (enligt hembygdsföreningen).
Terräng: SÖ kanten av berg, brant vägg, och SÖ-sluttning ner mot myr, morän- och hällmark.
Orientering: NV och SÖ om grusväg (NNÖ-SSV).
Har du mer information om denna kulturlämning? Logga in för att lämna en kommentar.