Hamnanläggning (L1960:6442)

I samband med byggnationen av en spårvägsbro över Säveån 1971 påträffades en fartygslämning och en eller flera stenkistor. Anläggningarna framkom när man konstruerade kofferdammar inför gjutning av brofundamenten. Det är oklart om stenkistorna och fartygslämningen påträffades i samma kofferdamm. Den senare uppges ha legat längs kanten av den ena kofferdammen, ca 1,5 m ned i åbottnen. Lämningen togs upp i delar av exploatören och dokumenterades på land genom dåvarande Göteborgs museum. I en PM författad av den ansvariga arkeologen Marianne Djurfelt anges att "förmodligen finns resten av båten ännu kvar nere i ån, utanför järnspåntkanten" (Göteborgs stadsmuseums arkiv). För en närmare redovisning av båtfyndet, se vidare nedan.

Beskrivning av båtfyndet, Göteborg 452
Det har inte gått att utröna om de upptagna båtdelarna finns bevarade någonstans eller om de kasserades efter utförd dokumentation. På Göteborgs stadsmuseum menar man att delarna ska ha skickats till dåvarande Statens sjöhistoriska museum i Stockholm, vilket man där förnekar. Eftersom båtfyndet inte varit tillgängligt för studium är den följande redogörelsen uteslutande baserad på den dokumentation som idag förvaras i Göteborgs stadsmuseums arkiv. Detta material består av en rapport i form av en kortfattad PM, uppmätningsritningar av de upptagna båtdelarna i skala 1:10 samt ett antal översiktsfoton. Den skriftliga rapporteringen av båtfyndet lämnar en hel del i övrigt att önska. Vad ritningsmaterialet anbelangar kan detta emellertid sägas hålla en förhållandevis hög kvalitet. Detsamma gäller fotomaterialet, även om det tyvärr saknas detaljfotografier av en del viktigare konstruktionselement.

Båtfyndet består enligt den tillgängliga dokumentationen av 33 delar. 22 av dessa förefaller vara delar av bord medan sju härrör från fartygets spantkonstruktion. Av övriga delar märks särskilt underdelen till en stäv (nr 24), en del av en urholkad balk vilken sannolikt fungerat som pumpränna (nr 31) samt ett mindre parti av en köl (nr 34). Ett timmer som i ritningsmaterialet har definierats som ett möjligt bord skulle kunna utgöra ett så kallat stävkri, ett utvändigt förstärkningstimmer mellan köl och förstäv (nr 30). I dokumentationen talas det också om en möjlig "styråra". Någon sådan har emellertid inte kunnat återfinnas bland ritningarna och det är därför oklart vad som egentligen åsyftas. Utöver ovanstående finns bland de dokumenterade timren en drygt två meter lång fyrkantsbilad stock (nr 25). Tvärsnittet på stocken mäter ca 10×10 cm. I dess intakta ände finns ett urtag eller hak. Timret hör med största sannolikt inte till båten men kan härröra från någon av de stenkistor som också ska ha påträffats vid brobygget.

Kölen, nr 34, är avbruten och har en bevarad längd av knappt två meter. Den har ett T-format tvärsnitt. Fjädern har på den dokumenterade kölsektionen haft en största bredd av ca 25 cm medan höjden ligger runt 15 cm. Den bevarade stävdelen, nr 24, utgör av allt att döma den undre delen av fartygets förstäv. Den är svagt konvex till formen och är försedd med spunningshak för bordhalsarnas anslutning. Bredden på stäven uppgår till ca 15 cm och den har en största tjocklek av ca 35 cm. På utsidan av timret finns i nederkant ett genomgående ovalt hål vilket utgjort fästpunkt för en så kallad fånglina. Stäven har varit fogad till kölen med en drygt 40 cm lång vertikal snedlask. För sammanfogningen har både järnspikar och tränaglar brukats. Spant förekommer i form av både bottenstockar, upplängor och topptimmer. Samtliga spantelement är försedda med klinkhak, vilket visar att båten varit helt igenom klinkbyggd. Spanten har alla ett liggande rektangulärt tvärsnitt. De har varit fästade till bordläggningen med tränaglar. Spantintervallet kan utläsas av avståndet mellan bordens tränagelhål, vilket varierar mellan ca 40 och 90 cm.

Borden är tillövervägande del endast fragmentariskt bevarade. Det längsta fragmentet mäter strax under två meter. Borden förekommer i tjocklekar mellan 1,5 och 3 cm medan bordbredderna varierar mellan 14 och 25 cm. Det är inte möjligt att uttala sig om huruvida borden är kluvna eller sågade, även om en del av de avbildade tvärsnitten skulle kunna tyda på det förstnämnda. Två korta, till synes intakta bord har halsar för anslutning mot förstäven (nr 1 och 5). Båda är kraftigt vridna vilket visar att det rör sig om så kallade vindor. Vad gäller bordläggningens förbindningar talar ritningsdokumentationen något ospecificerat om "spikar". I några enstaka fall framgår emellertid att det finns avtryck efter "brickor" på borden. Det gäller exempelvis bordfragmentet nr 23, på vilket det finns utritat ett "kvadratiskt märke efter bricka". Detta gör det troligt att järnnaglar med klinkbrickor varit den dominerande sammanfogningstekniken mellan borden. Rester av drevmaterial omtalas likaså i dokumentationen, men det framgår inte vilken typ av fiber som har använts. Den bevarade bottenstocken (nr 26) har vad som förefaller vara ett urtag för ett kölsvin på ovansidan. Detta visar att fartyget sannolikt har varit försett med mast och kunnat seglas.

Det är svårt att endast med ledning av den tillgängliga dokumentationen ge några säkra besked om båtens övergripande dimensioner. En hypotetisk bredd är dock möjlig att beräkna genom att kombinera bottenstock nr 26 med upplängan nr 27 och topptimret nr 32. Eftersom den nämnda bottenstocken är relativt flack får man förmoda att den härrör från en plats nära mittskepps i fartyget. Beroende på hur de olika timren sammanfogas erhålls ett breddvärde någonstans mellan 3,5 och 4,2 meter. Djupet midskepps hamnar mellan 1,65 och 1,75 meter. Med ledning av de kalkylerade breddvärdena kan även en grov längduppskattning göras. Längd/breddförhållandet i en båt av denna typ och ålder kan förmodas ligga i storleksordningen 1:3- 1:3,5. Detta skulle innebära att båtens längd över stäv hamnar någonstans mellan 10,5 och 15 meter. Detta är ett längdintervall som förefaller rimligt sett även till utformningen av de enskilda timren och deras respektive dimensioner.

Texten ovar är skriven av Staffan von Arbin, Bohusläns museum och kopierad från rapporten Säveån genom Gamlestaden.