Ristning, medeltid/historisk tid (L1994:2937)

Tradition: När kyrkan fått rätten till laxfisket i Lule älv och dess biflöden 1327 genomförde ärkebiskop Olof Björnsson, fogden över Hälsingland samt två rika stormän en inspektionsresa till sina nya ägor. Enligt myten fanns det vid denna tid i Luleå ett arbetsläger för samer som på olika sätt förbrutit sig mot kronan. Några av dessa fångar fick följa med för att med båt föra herrskapet uppströms Lule älv. En av fångarna, Salomon, ställde till det för herrskapet då han såg resan som en möjlighet att bli fri från fångenskapen. Han satte eld på båten. Han hoppade i vattnet och bands till slut fast i båten. När sällskapet passerade Laxholmen var herrskapet så trött på Salomon att de satte i land honom på ön, som då var omgiven av strida forsar. Det var därmed omöjlig att simma i land från Laxholmen. Salomon klättrade upp i den högsta tallen på ön, för att se sig om efter en flyktväg, och upptäckte då att flera tusen laxar glänste i vattnet runt ön. Tallen som han klättrade upp i kallades för Lapptallen. Laxen blev Salomons räddning i dubbel bemärkelse. Han levde gott av laxen under sin tid på ön. När herrskapet några månader senare passerade Laxholmen på väg tillbaka till Luleå upptäckte de att Salomon var vid liv. De gick i land, och Salomon förhandlade sig till frihet genom att visa dem den rika laxförekomsten. Salomon släpptes fri på fastlandet och adelsmännen åkte hem och organiserade ett fiskeläger på Laxholmen (Bergström 2012).

Terräng: SSV-sluttande stenig moränmark invid älv i S. Skogsmark, tallskog.

Orientering: 7 m NNÖ om strandkant (VNV-ÖSÖ) mot älv.

Antikvarisk kommentar: På ovansidan av torrstubben är en fastspikad plåt. Under denna ligger asfaltpapp. På NNV sidan av torrstubben är en uppskruvad skylt med texten: Lapptallen På tallen finns inristat årtalet 1758.