Fångstanläggning övrig (L2005:7019)

Fiskeanläggning anlagd på östra sidan av Sundet. År 2004 bestod den synliga delen av lämningen av uppskattningsvis ett tiotal vertikalt nedslagna pålar längs strandkanten, de flesta kraftigt eroderade. Prov på ytveden från en av pålarna 14C-daterades till 375±25 B.P. Efter kalibrering hamnar dateringen inom tidsintervallet 1440-1630, med 59,5 % sannolikhet för perioden 1440-1530. Anläggningen dateras därmed troligast till sen medeltid, även om en datering till nyare tids början inte helt kan uteslutas.

I juli 2015 utförde Bohusläns museum, i samarbete med Värmlands museum, en marinarkeologisk förundersökning av två fornlämningar i Sundet, Arvika socken och kommun. Undersökningen gjordes med anledning av Arvika kommuns planer på att uppföra en dammanläggning tvärs över sundet, tänkt att skydda Arvika mot framtida översvämningar. De förundersökta fornlämningarna är Arvika 225, en förmodad fiskeanläggning från troligen sen medeltid, och Arvika 227, vraket efter en mindre, klinkbyggd träbåt 1700- eller tidigt 1800-tal. Båda lämningarna påträffades vid en marinarkeologisk utredning år 2004, utförd av Bohusläns museum och Värmlands museum.

Vid utredningen år 2004, som omfattade ett ca 7 500 kvadratmeter stort vattenområde, framkom tre tidigare okända fornlämningar: Arvika 225 och 226, som båda är lämningar efter förmodade fasta fisken, och Arvika 227, som utgör lämningen efter en mindre träbåt. Dessutom påträffades en sentida eka, också den av trä, vilken registrerades som övrig kulturhistorisk lämning, Arvika 224.

Syftet med förundersökningen 2015 av Arvika 225 skulle enligt Länsstyrelsens direktiv utföras som ett led i borttagandet av lämningen och syftade till att ta fram ett underlag inför en eventuell slutundersökning. Uppdraget var att beskriva lämningen med avseende på bland annat fysisk utbredning, bevarandegrad, komplexitet samt vetenskaplig och pedagogisk potential.

Vid den inledande okulära avsökningen lokaliserades tre koncentrationer om vardera tre till fyra pålar utmed Sundets östra strand. Pålarna mättes in, beskrevs samt fotograferades in situ. Även positionen för den påle som togs upp för datering år 2004, vilken markerats med ett kvarlämnat öglespjut, mättes in. Den senare lokaliserad till den mellersta pålkoncentrationen. Samtliga pålar var mer eller mindre kraftigt eroderade och hade ett uppstick över bottnen på mellan 5 och 40 cm. Pålarna i den nordliga koncentrationen mätte omkring 5 cm i diameter medan de i den mellersta hade en diameter av mellan 3,5 och 8 cm. I den södra koncentrationen hade två av pålarna ett runt tvärsnitt med en diameter av 4 respektive 5 cm, medan den tredje hade ett fyrkantigt tvärsnitt som mätte ca 8×8 cm. Vattendjupet i området varierade mellan 1 och 1,6 m. I syfte att detektera eventuella ytterligare pålar och andra översedimenterade konstruktionselement grävdes fyra provgropar på rät linje mellan den sydligaste och den mellersta koncentrationen med pålar. Provgroparna mätte 1×1 m i bottenytan och grävdes till mellan 0,8 och 0,9 meters djup. I provgrop 1 framkom enstaka fynd i form av buteljglas, korroderat järn samt ett remspänne i mässing med en del av läderremmen bevarad. Inget av fynden bedöms vara äldre än 1800-tal. Övriga provgropar var helt tomma på fynd och anläggningar. Fyra pålar togs upp i sin helhet för dokumentation och provtagning. Därutöver togs preparat från ytterligare två. Den vedartsbestämning som senare utfördes visar att pålarna 01, 06, 08 och 13 är framställda av gran, medan påle nummer 11 och 12 är av furu. Provtagningen för 14C-analys, som inskränkte sig till ett prov från den nordliga pålkoncentrationen, gav resultatet 100±30 B.P. Efter kalibrering fördelar sig dateringsresultatet inom fyra intervall: 1680-1735, 1755-1760, 1800-1935 samt "efter 1950". Med hänsyn till bevarandegraden på den analyserade pålen torde en 1900-talsdatering emellertid helt kunna uteslutas.