Fartygs-/båtlämning (L1978:1901)

Historik: Selma byggdes 1869 i Norge. 1897 köptes Selma, som tidigare varit norskägd och gått under namnet Peabody, av ett partrederi i Skillinge. Dessa valde Fredrik Norberg till huvudredare och Nils Ingemansson till hennes befälhavare. Kanske hade hon tidigare gått i sjöfart utanför Nord- och Östersjön, för så sent som 1893 var hon förhydrad med koppar. Denna befriades hon emellertid från i samband med drivning 1904, och kopparen utgjorde då dellikvid för drivningsarbetet. 1912 lades Selma upp i Kjöge, utan att ha seglat in särdeles mycket pengar till sina redare. 1913 avyttrades hon för 9000 kr till ett rederi i Brantevik. Fartyget var då i ganska dåligt skick, men efter flera reparationer i Danmark kunde den nya redaren, Ola Mårtensson Holm få henne försäkrad. Hennes värde bestämdes till 7350 kr och försäkringssumman bestämdes till 4900 kr. I maj avseglade hon i barlast från Danmark, destinerad för lastning i någon norrlandshamn. I Falster kolliderade hon dock med skonerten Oakland från Halmstad. Skonerten, som var trälastad, vattenfylldes och kantrade och besättningen fick rädda sig upp på Selma. Senare samma dygn, när man hunnit till Öresund, kolliderade Selma med skonerten Messina från Skillinge. Messina, som var cementlastad, fick riggen ramponerad och fick bogseras in till Köpenhamn. Selma hade nu ett stort hål i bogen och bogsprötet och en del av förriggen släpade i vattnet. Kaptenen beslöt att ta in sitt skadade fartyg till Malmö. Oaklands försäkringsbolag begärde henne i kvarstad, då hon ansågs ha vållat den senare kollisionen. Ingen uppgörelse kunde emellertid träffas mellan parterna, varför Selma bjöds ut på exekutiv auktion. Hon inropades åter av kapten Ola Holm, som lyckades bilda ett delvis nytt rederi. Selmas värde bestämdes nu till 6300 kr och försäkringssumman till 4200 kr. Efter att haveriskadorna reparerats avseglade hon i augusti, under befäl av kapten Norén, från Malmö. I höjd med Bornholm överfölls hon av en nordostlig storm. Med åtskilliga ovanbordsskador sökte man nödhamn i Simrishamn, när stormen bedarrat. Man reparerade fartyget och satte sedan kurs mot Södertälje, eftersom träfrakten uppe i norr under mellantiden gått på annan köl. Detta skulle bli hennes sista resa.

Selmas otur anses till största delen bero på hennes besynnerliga och dåliga seglingsegenskaper. Hon kunde knappt segla bidevind och kunde inte gå över stag. En av fartygets kaptener beskriver Selmas förmåga att segla med : "Selma var ett egensinnat fartyg synnerligen ovillig att lyda order. Stagvända vägrade hon vanligtvis och vid vändning undan vind (rumpning) lade hon sig tvärs vinden och seglade så i timtal, innan hon bestämde sig för att falla."

Händelseförlopp: Selma hade lämnat Simrishamn och satt kurs mot Södertälje. Utanför Karlskrona strandade hon på Långören under tjocka och ostlig storm. Fartygets läge ansågs emellertid inte hotande och besättningen stannade kvar ombord. Snart kom Neptunbolagets ångare Argo och dykare gick ned för att undersöka fartygets botten. Neptunbolaget fodrade 3000 kr för bärgningen. Selmas försäkringsbolag telegraferade dock att de inte accepterade budet och att besättningen skulle sättas iland och inventariet bärgas till lägsta timpenning. Selma lämnades att bli vrak. Hon hade då inte seglat in ett öre till sina senaste ägare, som dessutom hade fått köpa in henne två gånger under ett år.

Status: Sticker upp 1,5-2 meter över botten (status 1977).