Borg (L1966:3295)

Borgruinområde, 170x110 m (Ö-V) bestående av 1 stenhusgrund, 1 terrassering samt 1 vallanläggning av jord. Området avgränsas i V av bergravin och i N, Ö och S av stup och branta sluttningar mot Vänern.
Stenhusgrunden består av en vinkelbyggd mur. Muren är 26,5 m l, 3,5 m br och utvändigt 1,7-2,5 m h och invändigt 2,3-2,7 m h. Muren löper från S 20 m i riktning NNV-SSÖ och 6,5 m i riktning ÖNÖ-VSV. I S ansluter muren till en bergbrant och i NÖ är det en 1,5-2 m br öppning till en stenfri, tämligen plan och sluttande bergplatå. Muren är uppförd av 0,25-1,2 m st, vanligen 0,4-0,8 m, utvalda släta block. Dessa är vid restaurering i sen tid sammanfogade med kalk och cement. I muren finns 8 kanaler, varav 3 i det längre muravsnittet och 5 i det kortare.. Kanalerna är 0,15-0,2 m diam och är belägna 0,2-0,65 m nedanför murkrönet. I samtliga kanaler sitter murknande stockar. Ovanpå muren ligger ett 0,15-0,4 m tj torvlager, vilket även innehåller enstaka stenar. Såväl innanför som utanför muren ligger nedrasade stenar. 5 m SÖ om muren finns på bergplatån en mindre ansamling av 0,2-0,5 m st stenar som sannolikt utgör rester av stenhusgrunden. På berghöjden Ö om stenmuren är omedelbart V om stupet mot Vänern en tillplanad och stenröjd yta. Denna har snarast karaktären av en mycket flack vall (NNÖ-SSV) och består sannolikt av jord och sten som lagts ovanpå berghällen.
Terassen, omedelbart V om stenhusgrunden, är 21 m l (N-S), 5-10,5 m br och 0,8-0,9 m h. V långsidan begränsas av en 2-3-skiktad stenskoning, 0,6-0,8 m h, av 0,15-0,6 m st stenar. Terrassen ansluter i Ö till stenhusgrund och i N till NV-sluttande berghäll. Ytan är plan och stenfri.
6 m VSV om stenhusgrundens murvinkel är en hägnadsvall av jord.
Vallanläggningen av jord är 68 m l, 5-9 m br och 0,5-2,5 m h. Vallen är närmast U-formad och löper från den N delen 23 m NNÖ-SSV och 20 m i riktning Ö-V. Vallen delvis kraftigt utrasad. Hägnadsvallen inhägnar ett 50x30 m (Ö-V) st öppet, småkuperat område som sannolikt utgjort en borggård.
Borgruinområdet avgränsas i V av en naturlig ravin, 110 m l (NNÖ-SSV) och 4-11 m br. Ravinen har sannolikt nyttjats som vallgrav men om den för detta ändamål blivit avsiktligt förbättrad kan ej avgöras. I ravinens S och minst branta del finns på den Ö sidan en 12 m l (N-S) och 0,5-1 m h stenmur. Denna är kallmurad, 2-3-skiktad och uppbyggd av 0,1-1,2 m st stenar. I sin nuvarande form är muren med all sannolikhet en sentida konstruktion. Ett tiotal m ÖNÖ om muren ligger 3 2-3 m st flyttblock vilka sannolikt är avsiktligt lagda tvärs den S gångstigen. I ravinens N och S del finns 2 gångstigar som leder upp till borgruinen. I den N gångstigen finns i ytan enstaka stenar som möjligen utgör rester av en stenbeläggning. För ökad tillgänglighet finns i området flera sentida trappor och dylikt.
Dalaborg anlades är 1304 av hertigarna Erik och Valdemar och nedbrändes under Engelbrektsupproret 1434 av en bondehär under befäl av Peder Ulfsson Roos.
Ruinen provundersöktes 1931 och undersöktes och restaurerades 1938-39.
För skiss av borgområdet se det inskannade bokuppslaget under Referens.