Fartygs-/båtlämning (L1962:3837)

Fartygslämning cirka 10 meter lång.

Lämningen utgörs av ett välbevarat bottenparti till ett mindre, klinkbyggt träfartyg, vilket till stora delar är översedimenterat/nedsjunket i bottnen. Centralt i lämningen finns en last av vad som förefaller vara bränd kalk. Vattendjupet i området uppgår till ca 3,5 m och bottnen består av fin sand och silt. Lämningens bevarade längd har preliminärt kunnat fastställas genom sondning till omkring 10 meter. Fartygets ursprungliga längd kan därmed uppskattas till cirka 12 meter. Det enda som idag är synligt över bottnen är ena stäven, vilken höjer sig en dryg meter, samt en gles spantrad. Stäven är mycket eroderad och har en bevarad största tjocklek om cirka 20 cm och en bredd av cirka 10 cm. Det är oklart om den utgör för- eller akterstäven, men med tanke på ändskeppets spetsiga form får det senare anses som mest sannolikt. Bevarade spant utgörs av bottenstockar som mäter cirka 14 cm i bredd och 12 cm i tjocklek. Centrumavståndet mellan bottenstockarna varierar mellan ca 65 och 70 cm. De är fogade till bordläggningen med tränaglar. Dokumenterade bord är 22-26 cm breda och 2,7-2,9 cm tjocka och de förefaller att sinsemellan vara sammanfogade med klinknaglar. Kölen har ett T-format tvärsnitt.

Vid undersökningstillfället i juni 2011 bärgades en löst liggande upplänga vilken mättes upp och dokumenterades på land genom fotografering. Timret var 139 cm långt, 11 cm brett och 9,5 cm tjockt och försett med tränaglar som var 2,5-3 cm i diameter. Spikhål i en lask visar att upplängan varit spikad till den underliggande bottenstocken. Efter dokumentation lades upplängan tillbaka i vattnet. Samtliga observerade skeppstimmer förefaller, utifrån en preliminär, okulär bedömning, att vara tillverkade i ek, vilket även styrks av en dendrokronologisk analys.

Analysen, som omfattade fyra prover från bordläggningen, visar att timren avverkats omkring år 1605. Analysen visar också att träslaget i proverna är ek som vuxit i Vänerregionen. Vid provtagningstillfället samlades sammanlagt fyra dendrokronologiska prover in från fartygets bordläggning. För att komma åt lämpligt provtagningsvirke var det nödvändigt att frilägga en ca 0,5 kvadratmeter stor yta i anslutning till lämningens ena ändskepp. Utöver provtagningen gjordes en översiktlig fotografering, uppmätning och skeppsteknisk dokumentation av lämningen. Dessutom togs preparat på lasten, vilken förefaller att bestå av bränd kalk, in för eventuell framtida analys.