Fornlämningsliknande lämning (L1974:6519)

Område med borttagna fornlämningar, 190x100 m st (NV-SÖ). Inom området fanns vit besiktningstillfället fyra röseliknande eller stensättningsliknande lämningar vilka bedömdes som röjningsrösen.1) Stensättningsliknande lämning (röjningsröse), rest av, 6x4 m st(SÖ-NV) och 0.25 m h av stenar, 0.1 - 0.3 m st.2) Röseliknande lämning (röjningsröse), oregelbundet rund, 8 m diam och 0.6 m h av stenar, 0.1 - 0.3 m st. Avplanad topp.11 m NNÖ om nr 2 är en kolbotten.3) Röseliknande lämning, rund, 6 m diam och 0.35 m h av stenar, 0.2 - 0.35 m st, delvis skärviga och delvis övermossade.4) Röjningsröse med skärvsten, oval, 6x5 m st (ÖSÖ-VNV) och 0.8 mh av skärviga stenar, 0.05 - 0.15 m st. I anläggningen finns ocksåen del odlingssten, 0.2 - 0.35 m st.Vid inventeringstillfället påträffades bland materialet också tvåslaggstycken, 0.05 - 0.06 m st, rödbruna till färgen, tunga, magnetiska med något knottrig yta. Ett av dom bar kolavtryck.Bevuxet med tre enbuskar.Skärvig sten förekommer också i några av de kvarvarande röjningsrösena. På fotokartan har dessa markerats med kryss.5) Område med rösen, delvis borttagna och undersökta. År 1938 - 1939 borttogs 11 rösen, vilka alla utom två, där provstick togs ochinga fynd gjordes, undersöktes 1939 av E Lännberg. I fyra av dessagjordes fynd utöver sot- och kolrester. I en av rösebottnarna fanns en "hällkista", en naturlig bildning av förklyftat berg. Den innehöll kolstycken samt bitar av bränd lera.En anna rösebotten gav rester av en gravurna av bränd lera. En tredje rösebotten gav fragment av en grundligt sönderslagen gravurna.Den fjärde rösebottnen gav en myckenhet krukskärvor, tydligen fårn två olika urnor. De två senare rösebottnarna innehöll också mörkfärgad jord.Antydningar efter dessa överplöjda och undersökta rösebottnar avtecknar sig som mycket svaga förhöjningar i markytan, 0.05 - 0.2 m h. Enligt anteckningar skulle rösebottnarna härröra från järnåldern(dat. metod okänd).De fornlämningar som undesöktes 1938 - 1939 låg i en svag N-sluttning ned mot en svacka i området. Ett sådant läge är mycket otypiskt för gravanläggningar av rösetyp vilka brukar ligga på markeradekrön eller avsatslägen. Enligt den karta som gjordes över områdeti samband med undersökningarna låg fornlämningarna tämligen spridda, precis som röjningsrösen brukar göra. Det bästa gravplatslägetär där resterna efter torpet Svenstorp nu är belägna. Området utgör för övrigt ett bra boplatsläge.