Publicerad av: Kula - Kulturlandskap AB
Geografisk plats: Brunnby socken, Skåne
Fossil åkermark bestående av terrasskanter, stensträngar, jordvallar, hak och röjningsrösen. I området finns även flera hålvägar, stenmurar och en brunn. I väster ligger stenåldersboplatsen L1988:1158. Lämningarna är belägna i topografiskt mycket omväxlande terräng. Höjdskillnaden mellan östra (lägsta) och västra delen uppgår till omkring 50 meter.
NV och Ö delen av området domineras av bitvis mäktiga terrasskanter, cirka 15 ytor med varierande bredder, ingående i ett äldre system med bandparceller. Terrasskanterna är orienterade i N-S eller NNO-SSV. Enstaka parcellgränser i öster kan följas nästan 250 meter på marken. Terrasskanterna i NV delen är uppemot 1.5 meter höga. I NO kan flera 0.5–0.7 m höga terrasseringar överblickas i gles bokskog. Det regelbundet utformade parcellsystemet är sannolikt resultatet av markplanering under tidig medeltid och har ursprungligen ingått i en större yta med liknande strukturer. Långsmala åker- och ängstegar med samma orientering och bredder finns i området omedelbart öster om på 1718 års karta över Himmelstorp m fl.
I SV och mellersta delen löper bitvis mäktiga (0.3–1 m höga) terrasskanter som avgränsar mer oregelbundet utformade brukningsytor. Längst i SV avgränsar dessa åkermarken mot brant terräng. Det är oklart om dessa ytor representerar ett något yngre (sannolikt också medeltida) skikt eller om odlingen inneburit att äldre bandparcellgränser plockats bort.
Västra delen av området innehåller några odlingsytor som var i bruk ännu under 1700-talet och tidigt 1800-tal.
Antalet röjningsrösen i området är förvånansvärt få. Däremot finns en hel del synlig röjningssten i slänterna nedanför terrasskanterna.
Den fossila odlingsmiljön är synnerligen innehållsrik och lättillgänglig, genom att ett stort antal vandringsleder genomkorsar området. De flesta lämningarna ligger i gles bokskog. Miljö av högsta vetenskapliga och pedagogiska värde.
Huvuddelen av den fossila åkermarken ligger på ytor som under 1700- och 1800-talet fungerade som äng- eller betesmark. Västra delen av området sammanfaller med Krapperups sätesgårds enskilda bokskog på 1718 års karta. Merparten av odlingsmarken kan hypotetiskt ha övergivits under den senmedeltida agrarkrisen.
Terräng: Omväxlande topografi med stora höjdskillnader mellan västra och östra delen.
Antikvarisk kommentar: Mycket stor och innehållsrik fossil odlingsmiljö av högsta vetenskapliga och pedagogiska intresse.
Har du mer information om denna kulturlämning? Logga in för att lämna en kommentar.