Fartygs-/båtlämning (L1978:2178)

Tradition: Hercules sjösattes 1650 i Wismar och är därmed det äldsta kända vraket av ett örlogsskepp i Karlskronaområdet. Skeppet byggdes troligen av Gierdt Croon och var 39,8 meter långt, 10 meter brett och hade ett djupgående om cirka 4–4,5 meter. Deplacementet var på cirka 850 ton. Hercules förseddes ursprungligen med 54 kanoner, men efter en ombyggnad 1689–1690 ökades bestyckningen till 62 kanoner. På det undre batteridäcket fanns 18-pundiga kanoner. Med anledning av kriget mellan Nederländerna och England 1652–1654 beslöt man att svenska handelsfartyg skulle konvojeras över Nordsjön och en bit in i engelska kanalen. Hercules var ett av skeppen som 1653 och 1654 användes som konvojskepp förlagda till Göteborg. Då drottning Kristina abdikerade 1654 var tanken att hon skulle eskorteras av en 12 skepp stark eskader från Öland till Tyskland. Troligen skulle drottningen embarkera på Hercules eftersom fartyget, med riksviceamiralen Carl Gustav Wrangel ombord, ledde företaget. Drottningen ändrade sig dock och tog landvägen över Danmark och Hercules fick i stället uppgiften att transportera soldater till Wismar. Senare under året deltog Hercules i en eskader om fem skepp som hämtade Karl X:s blivande gemål Hedvig Eleonora av Holstein Gottorp från Tyskland till Sverige. När Karl X invaderade Polen 1655 ledde Hercules den tredje eskadern i flottan som överförde armén. Ombord befann sig, förutom de soldater som skulle landsättas, 151 man sjöfolk under befäl av amiralen Åke Hansson Ulfsparre. Då den holländska flottan 1656 seglade in i Östersjön befarades ett anfall mot Stockholm. Klas Bielkenstierna ledde en eskader med bland andra Hercules, under befäl av holmamiralen Richard Clerck, vilken förlades till Älvsnabben i Stockholms södra skärgård. När krig bröt ut med Danmark 1657 och flottorna möttes i slaget vid Mön deltog Hercules i den oavgjorda striden. Ombord fanns 262 man sjöfolk och knektar. Då de svenska och holländska flottorna drabbade samman i slaget i Öresund 1658, ledde Hercules, med amirallöjtnanten Gustav Wrangel, kaptenen Klas Corneliusson Loos och 262 man sjöfolk och knektar ombord, den fjärde eskadern. Under 1659 och 1660 användes Hercules flitigt för diverse uppdrag i Öresund, mellan de danska öarna och i södra Östersjön. Däremellan låg skeppet förlagt vid Kronborgs slott eller Landskrona. Under det skånska kriget 1675–1679 deltog Hercules i det korta sjötåget 1675, då under befäl av kommendören Klas Edenberg och kaptenen Kristian Dumbar. 214 man sjöfolk och knektar fanns ombord. Året efter seglade Hercules i den första eskadern med flaggskeppet Kronan under det olycksaliga slaget vid Öland mot den danskholländska flottan. Efter Kronans undergång flydde Hercules och andra fartyg till Dalarö. Ombord fanns 254 man sjöfolk och knektar under befäl av kommendör Klas Edenberg och kapten Klas Kristoffer Wernich. 1677 var major Olof Eriksson Berg samt kapten Henrik Sperling befälhavare ombord då Hercules, bemannat med 260 man sjöfolk och knektar, tog del i slaget i Köge bukt. Efter att ha lidit nederlag mot danskarna seglade Hercules tillsammans med delar av flottan till Kalmar. År 1680 låg Hercules med flottan i det som skulle bli Karlskrona. När flottan 1689 rustades och förlades på Ystads redd inför ett förväntat krig med Danmark fanns Hercules i en av eskadrarna. Ombord fanns befälhavaren kapten Michel Hall, överlöjtnant David Hayock, underlöjtnant Johan Brandt, skepps­skrivaren Claes Böös samt 250 man sjöfolk och knektar. Inför anfallet mot Danmark år 1700 fanns 294 man sjöfolk samt 48 knektar ombord. Befälhavare var kaptenen Johan Hogg. Hercules sänktes mellan Smörasken/Kruttornet och Söderstjärna/Trehörningen 26 oktober 1710 (Hansson & Höglund 2025. Vraken vid Smörasken, Arkeologisk rapport).

Orientering: Smörasken S. Stumholmen, Karlskrona