Stensättning (L1967:7956)

Stensättning, helt undersökt och borttagen.
Efter slutundersökning 2019 kunde konstateras att den vid förundersökningen observerade svackan i S fylld med sten, som då uppfattades som en möjlig satellit, ingick som en del av monumentets konstruktion. Anläggningen var 7,6 x 11 m stor, 0,5 m hög (NO-SV) och fyllde utrymmet mellan två limpformade berghällar (18x4 m resp. 6x3 m stora). Stenpackningen mynnade i S ut i ovannämnda svacka och formade där en 2,6x3,4 m stor utlöpare som tydligt markerade "ingång" till monumentet.
Stensättningen hade en delvis inbyggd och bitvis gles kantkedja av grövre, både skarpkantade och rundade stenar (0,3-0,5/0,7 m st). Somliga av kantstenarna var synliga, andra framkom vid fortsatt utgrävning av anläggningen. Stensättningen var uppbyggd av en mycket jordblandad stenpackning av varierat material, med inslag av både vittrad och frostsprängd sten. Exakt i centrum påträffades en 0,7 m hög sten som ursprungligen har varit upprest. Stenen har en exceptionellt tydlig fallosform. I en krets kring denna fanns fem ca 0,6 m stora sot- och kolhaltiga fläckar uppblandade med sten. En av dem innehöll två brända djurben. Fyra av sotfläckarna innehöll brända sädeskorn och tolkas som brännoffer inom en fruktbarhetskult. Nära den uppresta stenen låg en knacksten och mellan kantstenar i monumentets nordöstra sida, som vette mot mossmark med öppna vattenspeglar, hittades en mindre och rundslipad röd sten som skilde ut sig från övrigt stenmaterial. Monumentet tolkas efter utgrävningen som kollektiv offerplats inom ramen för fruktsamhetskult. Monumentet bör benämnas "altare" och inte en "stensättning" i mening av grav. 14C-dateringar på bränt ben, kol och skalkorn hamnar samtliga i yngre bronsålder.
Anläggningen var byggd ovanpå naturligt sk moränsläpp mellan tvenne limpformade berghällar.

Den mindre stensamlingen nedanför stensättningen var hopsamlad sten efter odling.