Fossil åker (L1996:1931)

Fossil åkermark bestående av tre delytor, innehållande sammanlagt minst ett 50-tal röjningsrösen i olika storlekar, terrasskanter, jordvallar och hak. Det större delområdet i söder har i södra delen småskalig karaktär, med delvis terränganpassade odlingsytor avgränsade av 0,3–0,6 m höga terrasskanter. Dess norra del utgörs av en sammanhängande odlingsyta på relativt plan mark som i framför allt väster (även i norr) avgränsas av en cirka 0,5 m hög terrasskant. De två mindre delområdena i norr består också av terränganpassade ytor som delvis avgränsas av uppemot 0,6 m höga terrasskanter. De flesta röjningsrösena är 3–4 m i diameter och 0,3–0,6 m höga, i några fall jordinblandade. Rösena är vanligen placerade längs odlingsytornas kanter, i flera fall nedanför terrasskanterna.
Den fossila åkermarken torde ha brukats av den under 1800-talet närbelägna gården Övre Bökås, vars tomt legat ett par, tre hundra meter längre mot SV (registrerad som L1996:1337). Äldre storskaliga kartor över området saknas men Ö Bökås-bebyggelsen är belagd på Generalstabskartan från 1872, vilket dock uppmättes redan på 1840-talet. Bebyggelsen och de två norra åkerområdena hade tagits ut bruk vid tiden för häradsekonomiska kartans utgivning på 1920-talet.
Förekomsten av relativt mäktiga terrasskanter och ett flera jordblandade röjningsrösen indikerar en relativt hög ålder, vilket innebär att odlingsmarken kan ha etablerats långt före 1850. Lämningarna återfinns i omedelbar närhet till en tydligt utbildad åssträckning längs Ivesjöns östra strand, vilket är intressant med tanke på namnet Bökås som möjligen kan vara uppkallad efter just denna ås. Den sammanlagda arealen åker i området talar dock emot att det här skulle vara fråga om det äldsta Bökås.