Plats med tradition (L1951:7124)

Tradition: Ett fältslag skall ha stått i närheten av kyrkan. Omnämnt i Rannsakningarna 1684 av en då 90-årig man. En gammal Hedesundabo berättade 1924 för en tidningsreporter vad han hört sig berättas om slaget på Sundsåkern. Det stod en gammal pil med ihålig stam vid kyrkan, och det satt fast fyra ringar i trädet i vilka fyra kungar bundit fast sina hästar för att dra svärden och delta i striden mellan två härar. Om striden berättas att den var så våldsam att blodet steg till kämparnas fotknölar. Sockenbon vill förlägga slaget till tiden mellan 1232 och 1248 då Birger Jarls son låg i härnad mot sin förmyndare hertig Albrekt. Kriget dem emellan skall ha pågått i 14 år, och den avgörande striden ska ha stått på Sundsåkern i Hedesunda. Birger Jarls son ska har haft läger med befästningsanordningar vid Kungsgården för att ta emot Albrekt här som ska ha kommit över en vadbro från Kvillanudden till Åshuvudet på Ön. Albrekt här ska ha beskjutit befästningen och en kanonkula, stor som en kannkruksbotten, drevs in i bogårdsmuren till kyrkan, eller i en grindstolpe. I Lantmännens Tidning från 1922 står samma sägen, men där hade kanonkulan drivits in i väggen på sockenmagasinet. Här omtalas även en grindstolpe med inte mindre än sju pilar ifrån slaget. En annan berättelse säger att en dräng plöjde på Sundsåkern, och för att tygla de bråkiga hästarna satte han plogen extra djupt. Därmed kom det upp en grov sönderrostad bösspipa av det slag som kan tolkas som en skerpentin. Sägnen berättar vidare att tronpretendentens här led nederlag i slaget och att denne senare tillfångatagits och avrättats. Därmed upphörde oroligheterna. Teorier fanns om att skelettfynden härrörde från ett slag någon gång under 1600-talet (Hedlund 1923). Även slag mellan danskar och Sturarna under unionsstriderna på 1400-talet ska ha omnämnts och där danskarna nedgjorts.

Terräng: Svagt SÖ-sluttande mark. Kyrkogård, f d åker.

Antikvarisk kommentar: År 1958 var det dags att utvidga kyrkogården, men grävningsarbetena avstannade den 3 december inför fyndet av en stor hop med ben. Verkmästare Curt Ekström och kyrkoherde E. Tendahl kontaktade Olof Källström vid Gävle Museum för besiktning av platsen och fynden. Benen, bl a en halv käke med friska tänder men med begynnande tandröta, låg på två meters djup ett 40-tal meter från dåvarande kyrkogården strax söder om dåvarande gamla kyrkogårdsmuren. Fynden daterades till Valdemar Atterdags tid. Ekström tyckte sig se att graven varit placerad i öst-västlig riktning, och att dräneringsledningen som uppdagade fynden, skurit graven tvärs igenom. De ben som framkom var från de nedre kroppshalvorna. Fyndet ansågs komma från en massgrav, antingen från en pestepidemi eller från ett slag. Benmaterialet var välbevarat och benen kom från storvuxna människor (enl. Arbetarbladet). Olof Källström skrev ett PM till Riksantikvarieämbetet den 7 januari 1959 efter besiktningen i Hedesunda. Väderförhållandena vid besöket var inte de bästa med djupt snötäcke och tjock tjäle. Men på varierande djup mellan 1 meter och 1,6 meter hade framkommit ett flertal skelett. Schaktet rensades med spade och delar av det uppskottade gruset sållades. En hel och en del av en rund bronssölja framkom, möjligen av medeltida ursprung. Skelettsamlingen var ca två meter bred och mindre än åtta meter lång. Närmast torde väl fyndet föra tanken till ett skyndsamt jordande av kolera- eller pestsmittade, menar Källström. Kyrkoherden lät återbegrava skeletten. Fynden sändes till Statens Historiska Museum (ATA dnr. 80/59), men överfördes till Gävle Museum 1959 (inv.nr. 15438).