Flatmarksgrav (L1970:5567)

Tradition: Ordförande i Stångenäs hembygdsförening berättade för Bohusläns museum att: Jag var med min pappa och farfar och hämtade snäckskal till hönsen i slutet av 1950-talet och vi var då på den vänstra sidan av dalen där vår gård hade en andelsyta för uttag av snäckskal enligt en förrättning som gjorts runt 1850. Dessa andelsytor syns på kartbilden och är markerade med litet d – där var den stora snäckskalsfyndigheten i vilken kvinnan satt begravd. Min farfar berättade när vi var på plats att här hade man ”Hittat en gubbe” när man grävde bort snäckskalet 1903 (man fraktade det med båt till porslinsfabriken i Lidköping enligt farfar) När pappa frågade vad de gjorde när de fann gubben så svarade farfar att de kallade på landsfiskalen men han konstaterade att det var ett mycket gammalt skelett och de fick order att gräva ner det i harpehögen (skräphögen de fick efter att ha sållat snäckskalet) – de ville ju inte gräva ner det där de fann det för det snäckskalet såldes ju. Skelettet flyttades alltså en ganska lång bit och det kan ju förklara att de inte fann alla ben när de grävde upp det 1933.

Terräng: SÖ-sluttning nedanför berg, intill tomtmark och körväg.

Antikvarisk kommentar: I Göteborgs stadsmuseums arkiv finns dokumentation om att Karl Ahl hittade fyndet vid bergsbranten. Arkeologen Johan Alin skriver ”Jag uppsökte Karl Ahl, som visade mig fyndplatsen samt meddelade följande: År 1903 anträffades i norra kanten av banken intill bergbranten, som avgränsar skalbanken åt norr…” Alin beskriver sitt besök 1933 ”Vid mitt besök på platsen i år fann jag det rådigt att undersöka om skelettet fanns kvar. Jag uppsökte Karl Ahl och tillsammans med honom och folkskollärare Axel Stene, Göteborg framgrävde jag densamma. Det befanns nu att skalbanken på fyndplatsen 1903 utnyttjats nära nog i botten och att skelettet nedlagts icke i ursprungligt läge utan i en avharpningshög, som bildats vid hönsfodertillverkning.” Åke Fredsjö kontaktade Karl Ahls mamma på 1950-talet genom riksantikvarieombudet som visade fyndplatsen. En karta ritades med kryss för fyndplatsen nedanför berghällen (tidigare markeringen i RAÄ).