Gravfält (L1939:7021)

Gravfält, undersökt och rekonstruerat, ca 130x30 m (ÖSÄ-VNV), bestående av 9 fornlämningar. Dessa utgörs av 6 rösen (ett av dessa har efter restaurering blivit skeppsformigt), 1 ovalt röse(?) och 2 ovala stensättningar (efter restaurering skeppsformiga).
Rösena är 5-12 m i diam och 0,7-2 m h. Stenarna är 0,1-0,6 m st. Flera av rösena är skadade genom gammal grustäckt. Vid restaureringen har samtliga fått kallmurad kant, några har fått utbyggnader uppbyggda i kanterna. Tre rösen, förstörda vid grustäkt, har troligen därav blivit sammanbyggda. Ett röse i S har möjligen ursprunglig kantkedja, 0,2-0,3 m h, av 0,4-0,6 m l stenar. Ett förstört röse (enligt Hellmans karta) har vid restaureringen blivit skeppsformigt, 11x4 m (NV-SÖ) och 0,3-0,5 m h. Kan möjligen ha varit ovalt eller ett långröse (se Hörnells karta 1881).
Det ovala röset (?), beläget i V, är restaurerat, 4x2 m (ÖNÖ-VSV) och 0,4-0,5 m h. Stenarna är 0,1-0,6 m st. restaurerad kallmurad kant.
De ovala stensättningarna (numera skeppsformiga) är 14x5 m (Ö-V) och 13x3,5 m (ÖSÖ-VNV) och 0,6-0,8 m h. Fyllning av 0,1-0,6 m st stenar. En har i mittpartiet en kantställd häll, 0,6 m l, 0,3 m h och 0,1 m tj. En av stensättningarna har ställvis kantkedja, 0,2-0,4 m h, av 0,4-0,7 m l stenar. Båda har restaurerade, kallmurade kanter. Den ena har även ett block i NV änden, 1,8x1 m st och 0,5 m h. På den Ö stensättningen har vid restaureringen tillkommit flera utbyggnader.
Restaureringen av gravfältet 1964 är tyvärr misslyckad. Gravfältet ser i dag i det närmaste nyanlagt ut.

Historik: Gravfältet omtalas första gången av Ekdahl i dennes resor 1827-30, samt avbildas på en skiss i profil. Ekdahl avbildar 14 fornlämningar (inkl. Raä nr 85:1). Det största röset är beläget "invid själfva landsvägen åt Wäster." Vid Ekewalls besök på 1876 skall på platsen ha funnits 23 rösen. År 1877 låter H. Hildebrand genomföra en undersökning av en oval stensättning (den V på gravfältet) och finner i gravens mitt en serie kistor, vilka upptar 2/3 delar av anläggningens längd. Några takhällar lågo ännu kvar. Endast kol påträffades. (Planskiss av graven förvaras i ATA). Tre år senare, år 1880, besöker Ekewall åter gravfältet och finner de det kraftigt förstört av grustäkt. 13 anläggningar kan identifieras, varav 4 var orubbade. (gravfältskarta upprättad av A. Hörnell 1880 förvaras i ATA). Samtliga gravar (utom den av Hildebrand undersökta) undersöktes av Ekewall 1881 varvid framkom att en av dessa hade kista. I rösena påträffades kol och mörk jord samt stenar, vilka liknade pilspetsar, avslagna yxor m.m. År 1948 karterades gravfältet av G. A. Hellman. Kartan visar den omfattande skadegörelsen på gravfältet.
En omfattande restaurering av gravfältet genomfördes 1963-64 av Westerlund. En restaurering som ej är lyckad ur antikvarisk synpunkt. Westerlund har försökt återskapa det gravfält som Ekewall observerade före skadegörelsen. Westerlund har därvid anlagt "nya gravar" på gravfältet, flera med underliga former. (Se Westerlunds karta år 1964).
En jämförelse mellan Ekdahls första skiss över gravfältet (1827-39) och Hörnell (1881) och Hellmans (1948) gravfältskartor visar en mycket stor likhet. Frågan är om Ekewalls minnesbild av gravfältet (1876-1880) med 23 rösen är riktig. Om så inte är fallet skulle gravfältet aldrig ha bestått av fler en 13-14 anläggningar.