Fartygs-/båtlämning (L1975:7046)

Fartygslämning, undersökt och borttagen.

Status: Kölen är bruten i aktern, men är nästan bevarad i hela sin längd. Ursprungligen har den bestått av ett stycke och varit ca 11,6 - 12 m lång. Fram till brottet mäter den 10,13 m, därefter 1,31 m. Kölen är som mest 25 cm hög och 32 cm bred. Mot stävarna avtar det T-formade tvärsnittet och övergår i en enkel spunning.

Förstäven, som är bevarad till en längd av 75 cm, är förbunden till kölen med en vertikal snedlask. Resningsvinkeln är 65 grader. På förstäven finns två spunningshak för bordhalsarna på första och andra bordgången. Spår av spunningshak finns också före den tredje bordgången. Samborden har troligen endast varit förbundna till kölen med tränaglar. Dessa sitter oregelbundet, ofta i grupper om 2-4 naglar på 15-20 centimeters avstånd.

På förstäven finns urtag för insättning av kriet, som är 41,5 cm långt. Dess yttre sida följer stävens och kölens babordssida. Dess inre sida följer lasken diagonalt och fortsätter in under kölen.

I fören finns två resningstimmer ovanpå varandra. Det undre timret ligger på kölen, mellan spant 2 och förstäven. Det övre timret mäter sträcker sig mellan spant 1 och förstäven.

På babords sida finns delar av 3 bordgångar och på styrbords sida finns 7 bordgångar. Ingen av bordgångarna fullständigt bevarad. Samborden utgörs av 3-4 plankor som sammanfogats med vertikala snedlaskar. Vid laskarna höjer sig den förliga bordänden över den aktre. Borden är ca 2-3 m långa, 26-36 cm breda och 1,5-3 cm tjocka. Några av borden har konvext tvärsnitt. Borden har varit sammanfogade omväxlande med naglar av järn och trä. En del av naglarna har haft kvadratiska brickor medan andra saknat brickor.Tätningen i lannet bestod av nöthår och mossa blandat med tjära.

På flera ställen finns korta yttre bord som förstärkning (SB 1 SP 6-10, SB 2 SP 9-11, SB 3 SP 4-6 och 4-14, SB 4 SP 1-3 och 3-5, BB1 SP 1-3 och SP 4-6). De yttre borden i fören slutar inte vid bordhalsarna, utan sticker ut framför dessa och följer stävens form. Ibland är de lagningar över sprickor, ibland enbart förstärkningar På insidan finns tätning. Ett extra bord finns även på insidan av bordläggningen.

21 st bottenstockar och 11 st upplängor är bevarade i läge. I aktern saknas uppskattningsvis 3 bottenstockar. Spantfacksbredden midskepps är 45 cm. I förskeppet, mellan bottenstock 3 och 4, finns ett extra grovt spant insatt. Bottenstockarna har varit laskade till upplängorna vid bordgång 2-4. Med ett par undantag sitter de horisontella snedlaskarna på bottenstockarnas ovansida. Spanten är fästade till borden med tränaglar och spikar. Läget för tränaglarna varierar. I ett fåtal fall är tränaglarna dubbla eller försedda med kil. Bottenstock 3 har självvuxna klinkhak. Alla utan 3 botttenstockar har trekantiga eller rektangulära våghål mitt över kölen.

En eventuell lask över bordgång 7 på en av spantändorna kan indikera att topptimmer funnits.

Kölsvinet har fasade kanter och sträcker sig mellan bottenstock 6-23. Det mäter 768 cm och har ett tvärsnitt om 17x19 cm. Omkring mastspåret, 532 cm från förstäven, mäter det och 24x14 cm. Själva mastspåret mäter 23x20x2,5 cm. Kölsvinet har haft 18 nöt för inplacering över bottenstockarna. Inga spår av masten finns.

Tre stycken björnar påträffades löst. De har urtag för kölsvin och vägare. En av björnarna är kraftigare än de övriga.

Någon innergarnering har ej påträffats. Under lasten av kalksten låg i stället ett lager björkstockar, vilka skyddat skrovet.

Två vägare fanns i rätt läge och ett antal vägare var lösa. Vägaren närmast kölen hade ett runt tvärsnitt och mätte 606x11 cm. Den sträckte sig från spant 6-7 tom spant 19. Den har rektangulära urtag för att passa mot spanten, till vilka den när fästad med tränaglar. Den yttre vägaren utmed bordgång 4 har ett rektangulärt tvärsnitt med avfasade kanter, och mäter 16x5 cm. Den har inga urtag för spanten och inga nagelhål, utan endast anläggningsspår där den legat an mot spant 6-11. Den är 284 cm lång.

Akterstäven är inte bevarad (status 1976).
Datering: Keramikskärvor som hittades i anslutning till vraket är daterade till 1600-tal eller övergången mellan medeltid-postmedeltid.

C14 datering av vrakdelar, nöthår, drev och mossa gav, kalibrerat, genomsnittliga dateringar till 1530, 1414, 1464 och 1616 e. Kr. Felmarginalen bedömdes i samtliga prov vraka +- drygt 100 år. Samtliga prov överlappade varandra i perioden ca 1500-1530. Provens stora spridning, från 1296-1724, gör dock att C14 analysen inte kan anses ge tillförlitlig datering.

Övrigt: En modell av vraket i skala 1:10 finns i SMM:s samlingar, acc. nr 25070. Denna modell har använts som underlag vid upprättandet av linjeritning av fartyget. Ritningar och dokumentation av vraket och modellen finns i Actaarkivet, SSHM.
Bärgning: År 1976, då man var sysselsatt med att fördjupa den då torrlagda hamnbassängen i Klintehamn, stötte man på ett vrak med grävskopan. Arkeologer uppmärksammade fyndet, och antikvariska myndigheter tillkallades för en besiktining, varvid man kunde konstatera att två vrak skadats vid muddringsarbetet (SMA 73:017 och 73:018) och att det ena var skyddat av kulturminneslagen. Det äldre av de båda vraken blev föremål för en undersökning, som utfördes av SSHM och RAÄ. Man frilade vraket och tog tillvara lösa fynd. Vraket fotodokumenterades, och därefter började man demontera det. Målsättningen med undersökningen var att undersöka hur långt man kan rekonstruera ett vrakfynd. Vrakdelarna dokumenterades i skala 1:1, och ritningsmaterialet skickades till SSHM.

RAGU (Riksantikvarieämbetets gotlandsundersökningar) och Gotlands fornsal fick förfrågan om de önskade konservera och bevara resterna av vraket. Institutionerna avböjde dock erbjudandet. Eftersom man bedömde att vraket inte var av avsevärd ålder eller skeppsbyggnadshistoriskt intresse, och eftersom det saknades resurser för att konservera originaldelarna, beslöts det att dessa skulle destrueras, vilket också skedde. En skiva av kölen sparades dock för eventuella framtida dateringsförsök.

Den insamlade dokumentationen bearbetades och sammanställdes till ritningar. SSHM lät sedan bygga en modell av vraket i skala 1:10.

Att döma av kalklasten var fartyget förmodligen på väg till en kalkugn, som låg på stranden helt nära vrakplatsen i slutet av 1600-talet och fram till mitten av 1700-talet, då hon förliste. Då det vid undersökningen av vraket framkom att fartyget varit gammalt och i dåligt skick tror man att hon inte exporterat kalk över havet till fastlandet. Fartyget tolkades som en gotländsk skuta.

Analyser av drevmaterialet visade att den mossa som använts är av arter som växer på syd- och mellansvenskt område och som är ovanliga på Gotland. De röda, svarta och bruna textilfragment som använts som tätning var av ull och mestadels tillverkade med z-sounnen varptråd och S-spunnet inslagsgarn. Pollenanalys av hår, mossa och organiskt material visade att pollenfragmenten med största sannolikhet kom från mellersta eller södra Östersjöns kustland.

Vid analys av lasten konstaterades att den bestod av 4,3 kubikmeter silurisk kalksten. Stenarna hade formen av obearbetade skivor eller plattor och mätte som mest 50x50x10 cm och som minst 10x10c10 cm.Utifrån kalkstenarnas fossilinnehåll kunde tre olika typer av kalksten urskiljas. Kalkstenen kunde inte säkert proviniensbestämmas, men den var av en typ som återfinns framför allt på Gotland och Ösel. Kalken kan härröra från kalkbrotten på Klinte klint.

Runt vraket påträffades rödgods från övergången medeltid-postmedeltid, en skärva av stengods, en dubbelvikt skosula av läder, använd som tätningsmaterial i fartyget, samt ett 50-tal tegelbitar. Keramiken kan inte säkert knytas till vraket.
Historik: kalkskutan från Klintehamn daterat till slutet av 1600-talet eller första hälften av 1700-talet.
Kalken var en viktig exportprodukt på Gotland vid den tiden. Den brändes av kalsten i sk kalkugnar och skeppades sedan ut.Skutan gick längs kusten med kalksten och annan last (det fanns t ex rester av hö i botten av skrovet). Skrovet har varit spetsgattat och haft en råsegelriggad mast. I för och akter hade troligen haft små arbetsdäck. Utrymmet över lasten har varit odäckat. Ett par tre man har varit dess besättning.