Fartygs-/båtlämning (L1955:3078)

Status: Vraket låg nästan i själva ytan av mudderlagret, och spantändarna stack upp över ytan, trots att skrovet var starkt flattryckt. Båda stävarna saknades. Längden över stäv uppskattas till omkring 15 meter. Fartyget var helt och hållet av ek.

Kölen, som är 10 meter lång, var ihopskarvad av tre delar. Skarvningen har gjorts i vertikala, 40 cm långa halvt i halvtlaskar. På kölens undersida har den förligaste lasken varit påspikad en tumstjock, i kölen infälld latta. Kölens kantlister är inte närmvärt breda, och de smalnar av och upphör mot ändarna. Samborden har varit klinkade till kantlisterna, och där sådana saknats har de spikats till kölen. Spunning saknas i kölen. Kölen har inte varit förbunden till bottenstockarna. Stävarna har varit fästade med vertikala snedlaskar, varför man kan gissa att de varit svängda.

Spantringarna sitter på 50-60 cm:s inbördes avstånd. Spanten har ungefär kvadratisk tvärsektion. Bottenstockarna har rundade våghål vid sidorna om kölens kantlister samt vid varje bordnåt, varför man kan antaga att fartyget varit ganska flatbottnat. Upplängor och bottenstockar förenas i horisontala bladlaskar.

Borden är 3 cm tjocka och 25-35 cm breda. Spanten är fästade till borden med naglar av en. Naglarna saknar huvud men har kilar i varje ände. En del av kilarna har kvadratisk genomskärning. Borden är sammanfogade med järnnaglar med ojämnt fyrkantiga klinkbrickor på insidan. Svaga drevrännor finns för tätningen av nöthår. Borden var vanligen skarvade med bladlaskar. På insidan av skrovet fanns en hel del lagningslappar, som var tätade med mossa. De var fastgjorda med små fyrsidiga tränaglar.

Kölsvinet låg an direkt mot kölen, och bottenstockarna var helt infällda. På undersidan fanns halvrunda eller triangulära urtag. Kölsvinet var fästat med järnnaglar till bottenstockarna. Vid det rektangulära mastspåret, placerat något för om midskepps, var kölsvinet grövre. En meter för om mastspåret fanns två halva bottenstockar, ett slags mellanting mellan bottenstock och björn, vars ändar var infällda i kölsvinet.

Fartyget har rester av garnering i form av ribbor och plankor. Denna garnering verkar ha varit mycket gles.

Vid styrbordssidan, något för om midskepps, låg en del av ett stenankare, som förmodligen inte tillhört detta fartyg. I fören stod ett tomt laggkärl, som haft en repbygel fästad i två uppstickande laggar (status 1932-1934).
Datering: Vrakets ytliga läge i mudderlagret talar för en yngre datering av detsamma, men keramikfragment från skrovet, eventuellt Bartmannkrus, pekar på en datering till 1600-talets förra hälft. Andra omständigheter, bl.a. förstävlaskens utseende, gör det troligt att fartyget inte kan vara från en senare tidpunkt än 1611, året för det sista stora Kalmarkriget. Fartygets absolut yngsta datering torde vara mitten av 1600-talet.
Bärgning: Norr om Kalmar slott, i Slottsfjärden, låg från medeltiden fram till början av 1600-talet såväl stadens som slottets hamn. På en karta från 1610 kallas hamnen "Kättilen" (kitteln). Sedan medeltidsstaden under 1600-talet jämnats med marken, och en ny stad byggts på Kvarnholmen norr därom, blev slottsfjärden allt mer uppgrundad. Nästan hälften av den ursprungliga vattenspegeln fylldes igen under 1800-talet, för ny bebyggelse och parkanläggningar i dess norra och östra del. Under 1900-talet hotade det resterande vattenområdet helt att växa igen, och dess stillastående vatten hotade att bli en sanitär olägenhet för staden. På grund av detta, men även av historiska och arkitektoniska skäl, beslöts att rensa upp såväl Slottsfjärden som vallgraven. 1932-1934 torrlades det aktuella området och grävdes ut såsom Stadskommunalt reservarbete. Den kulturhistoriska undersökningen leddes av riksantikvarie Martin Olsson, coh Harald Åkerlund svarade för uppmätningarna av vrak och påträffade anläggningar. De delar som torrlagts genom utfyllnader på 1800-talet kom dock inte att undersökas.

I hamnområdet påträffades, förutom artefakter från fyndrika kulturlager, flera vrak samt lämningar efter spärrar, bryggor och förtöjningsplatser.

Vraket SMA 712:033 (fynd 9) dokumenterades men konserverades eller tillvaratogs inte.

Eventuellt kan vraket vara ett av de två skepp som sänktes av danskarna utanför Skeppsbron vid Karl IX:s stormningsförsök 1611.