Boplatsområde (L1986:5053)

Boplats, delundersökt, 230x160 m (N-S) st, bestående av 35 gropar, 14 härdar och 16 stolphål samt kulturlagerbildningar.

I samband med en arkeologisk undersökning som utfördes av Arkeologerna, Statens historiska museer, 2017 dokumenterades totalt 688 arkeologiska kontexter inom ett cirka 18 500 kvadratmeter stort område. En stor del av området täcktes av kulturlager, vilka sammanlagt omfattade drygt 6 000 kvadratmeter. Anläggningarna dominerades av härdar och olika varianter av gropar. Spridda stolphål förekom, men inga lämningar efter gårdsbebyggelse kunde identifieras. Bland anläggningarna kan även brunnar, stenpackningar, två möjliga gravar och två grophusliknande lämningar nämnas.
Från undersökningen registrerades 1 385 fyndposter. Därtill finns ytterligare 3 063 poster med djurben och fyra poster med människoben. Fyndmaterialet domineras av keramik (670 fyndposter/ca 27,5 kg) men innehåller också förhållandevis rikligt med metallfynd, bitar av lerblock, förslaggat material i form av så kallad askslagg samt järnslagg. Metallerna domineras av järnfynd (347 fyndposter). Huvuddelen av dessa utgörs av oidentifierade föremål, men bland dem finns även ett stort antal verktyg/redskap som sylar, prylar, nålar, knivar, håleggade holkyxor, en smidestång och en smideshammare, samt två fibulor och ett eller två vapen i form av en avbruten lansspets och en eventuell vapenkniv. Bland metallfynden finns även ett mindre antal föremål i kopparlegering, däribland fem fibulor, och några enstaka i silver (klippsilver) och vitmetall.
Från Ingelstad 6:1 finns totalt 45 14C-dateringar, varav åtta kommer från tidigare förundersökning. Med ledning av dessa, i kombination med fynd, har platsens kronologiska utveckling delats in i fem övergripande skeden som omfattar tiden från yngre stenålder och fram i vendeltid eller vikingatid, varav några har kunnat delas in i mer precisa tidsavsnitt. Sett till antalet 14C-dateringar och fyndmaterialet framgår det tydligt att aktiviteterna har varit som mest intensiva under ett par århundraden kring Kristi födelse, det vill säga i skedet sen förromersk järnålder–inledningen av romersk järnålder.
Det osteologiska materialet från Ingelstad 6:1 är mycket omfattande. Totalt framkom cirka 59 kg ben fördelat på drygt 3000 fyndposter. Hela materialet har analyserats. Artfördelningen domineras av nötkreatur (53 %) följt av får (30 %), svin (9 %) och häst (8 %). Fördelningen är typisk för ordinära boplatsmaterial från äldre järnålder i sydvästra Skåne, varför Ingelstad 6:1 inte kan sägas uppvisa någon form av specialisering i djurhållning eller konsumtionsmönster. Däremot antyder den låga andelen ungdjur att ingen uppfödning har skett på platsen. Således har djuren transporterats dit för slakt, vilket har stöd i resultaten av den parasitologiska analysen som ger vid handen att djur har hållits på platsen. En viss överrepresentation av köttrika benslag kan dock tyda på att även införsel av styckat kött har förekommit. I benmaterialet från Ingelstad 6:1 finns också ett begränsat inslag av ben från människa, hund, vilt (kronhjort, rådjur, räv, hare, grönlandssäl), fågel (gås, gräsand, simand, häger, kråka, storskarv) och fisk (sill). Förekomst av vilt visar på en viss bredd av försörjningen genom jakt och fångst. Fynd av skarv, grönlandssäl och sill visar på kontakter med kustzonen i Öresund. Vad människobenen representerar är oklart. En ovanligt stor andel av benen från Ingelstad 6:1 är svartbrända. Dessa återfanns huvudsakligen som koncentrationer och består mestadels av kött- och märgrika ben från fullvuxna nötkreatur och hästar. Benen har förmodligen inte tillkommit av en slump utan har snarare bränts under kontrollerade former i en syrereducerad miljö, vilket i sin tur innebär att de kan sättas i samband med en särskild aktivitet. Vad denna har bestått i är oklart, men eventuellt har det rört sig om någon form av specialiserad produktion.
Den arkeobotaniska analysen visar att sexradigt skalkorn utgjorde huvudgrödan. Denna har kompletterats med naket korn, råg, kubbvete, emmer och möjligen havre. Övriga odlade växter har varit lin och oljedådra. Förekomsten av foderväxter och ruderatväxter tyder på att djur har hållits på platsen. Sett till sädesslagens artsammansättning uppvisade Ingelstad 6:1, liksom djurbensmaterialet, stora likheter med andra samtida boplatsmaterial i sydvästra Skåne. Frånvaron av tröskrester, i kombination med den mycket låga andelen sädespollen i brunnarna, kan dock tolkas som att spannmål inte har odlats på platsen utan förts hit från annat håll som processad säd avsedd för konsumtion, vilket även har visst stöd i resultaten av den metriska analysen av sädeskorn.
Utifrån resultaten av de arkeologiska undersökningarna tolkas Ingelstad 6:1 ha haft funktionen av en samlingsplats för stora sociala sammankomster och utövande av olika slags hantverk och specialiserad produktion under ett par århundraden kring Kristi födelse, motsvarande tiden sen förromersk järnålder till inledningen av äldre romersk järnålder. I detta sammanhang bidrar en analys av närområdets ortnamn med ett intressant perspektiv, då denna ger vid handen att trakten har en osedvanligt rik historisk tradition gällande samlingsplatser – särskilt med koppling till rättsutövning.