Hamnområde (L1960:9622)

Hamnområde, ca 300 x 250 m (VNV-ÖSÖ), bestående av 1 kaj, bryggrester, 2 pollare, minst 1 varpring och 1 strandskoning.
De synliga anläggningarna är belägna i ÖSÖ delen av området på en utskjutande udde. Kajen, belägen på uddens V sida, är ca 130 m l (NNÖ-SSV), 10 - 20 m br och 0,5 - 1,5 m h, ovan vattenytan, bestående av huvudsakligen kallmurade, tuktade stenar, 0,3 - 0,6 m st med ovansidan ställvis betongklädd. Några partier utgörs helt av betong. Utanför kajkanten är bryggrester i vattnet i form av rader, av 0,1 - 0,2 m tj träpålar, intill 0,5 m h ovan vattenytan. Ungefär på mitten av kajkanten sitter en varpring av järn. Ringbulten är 0,1 m diam och 0,02 m tj. I denna sitter varpringen, 0,25 m diam och 0,03 m tj. I S änden av kajen sitter en pollare, av järn, rund, 0,35 m h och 0,25 m tj med fyra utgående järnrör. Ett järnvägsspår och rester efter järnvägsspår leder ut på kajen. Ca 50 m SV om udden, i vattnet, är ett förtöjningsfundamet av betong på vilken ytterligare en pollare av järn är fastgjuten. Längs uddens S och Ö sida är strandskoningen, ca 140 m l (huvudsakligen ÖNÖ-VSV), 0,5 - 1 m h, av kallmurade, tuktade stenar och sprängsten. Ö om denna löper en enkel pålrad ut i vattnet. Den är ca 50 m l (NÖ-SV) och 1 - 1,5 m h, av 0,1 m tj träpålar. På udden ligger en mängd sprängsten, betongfundament och järnbråte.

Hamnen kallas "Munkedals hamn" och har direkt anknytning till Munkedals bruk. 1894-95 anlades en smalspårig järnväg mellan bruket och hamnen och en kajanläggning byggdes. Tidigare hade varor transporterats med häst och vagn till Saltkällans lastageplats (se Foss 557 och Foss 530). Bolagets eget ångfartyg "Munkedal", som från 1896 upprätthöll förbindelse till Göteborg, fraktade förutom papper även post och passagerare. Järnvägen till Munkedals hamn hade sin blomstringstid på 1930-talet. På 1940-talet genomfördes omfattande muddringsarbeten varvid tillgängligheten för större, djupgående fartyg förbättrades. Efter andra världskriget vände utvecklingen för Munkedals hamn och järnväg i takt med att bilismen utvecklades. Järnvägstrafiken upphörde på 1970-talet men spåret finns kvar av beredskapsskäl och fungerar idag som museijärnväg.