Fartygs-/båtlämning (L1955:3144)

Bärgning: Norr om Kalmar slott, i Slottsfjärden, låg från medeltiden fram till början av 1600-talet såväl stadens som slottets hamn. På en karta från 1610 kallas hamnen "Kättilen" (kitteln). Sedan medeltidsstaden under 1600-talet jämnats med marken, och en ny stad byggts på Kvarnholmen norr därom, blev slottsfjärden allt mer uppgrundad. Nästan hälften av den ursprungliga vattenspegeln fylldes igen under 1800-talet, för ny bebyggelse och parkanläggningar i dess norra och östra del. Under 1900-talet hotade det resterande vattenområdet helt att växa igen, och dess stillastående vatten hotade att bli en sanitär olägenhet för staden. På grund av detta, men även av historiska och arkitektoniska skäl, beslöts att rensa upp såväl Slottsfjärden som vallgraven. 1932-1934 torrlades det aktuella området och grävdes ut såsom Stadskommunalt reservarbete. Den kulturhistoriska undersökningen leddes av riksantikvarie Martin Olsson, och Harald Åkerlund svarade för uppmätningarna av vrak och påträffade anläggningar. De delar som torrlagts genom utfyllnader på 1800-talet kom dock inte att undersökas.

I hamnområdet påträffades, förutom artefakter från fyndrika kulturlager, flera vrak samt lämningar efter spärrar, bryggor och förtöjningsplatser.

Vraket SMA 712:040 (fynd 16) låg upp och ned under ett annat vrak (SMA 712:041). Vraken frilades och undersöktes men konserverades eller tillvaratogs inte.
Status: Vraket, som låg upp och ned, är en mindre båt av ek. Det hade en 8,9 meter lång köl med spunning, i vilken samborden varit spikade. I ändarna har kölen horisontala snedlaskar för sammansättningen med stävarna. Bordändarna var så söndertrasade i för och akter att de saknade stävarnas form inte kan avgöras. Båten bör ha varit 13-14 meter lång. Förskeppet kunde endast avgöras med hjälp av bordens bladlaskar, då det ena (förliga) bordet överlappat det andra.

Av spantbyggnaden fanns bara bottenstockarna kvar. Dessa var nästan raka midskepps, men har förmodligenblivit nedpressade och rätats ut av muddrets tryck. Bottenstockarna har nästan kvadratisk sektion och har trekantiga våghål över kölen. De har förbundits med upplängorna genom snedlaskar. I bottenstockarna fanns tränagelhål efter kölsvinet, som saknades. Ett avbrutet stycke av ett kölsvin med rektangulärt mastspår, som kan ha tillhört vraket, påträffades dock ej långt från fyndplatsen.

Borden är ca 3 cm tjocka med tunnare kanter. De var fästade till spanten med naglar av en. Ränna för tätningen, som bestod av tvåslaget nöthår, saknades.

Under skrovet låg en lös detalj av ek, som att döma av dymlingshål varit fastsatt någonstans i skrovet. Dess funktion ör okänd. Under skrovet låg vidare tre skallben av människokranium, en skoklack, träkolsrester samt två handtag till lerkärl av rött, oglaserat gods. Förmodligen hör inte dessa föremål till vraket (status 1932-1934).