Fartygs-/båtlämning (L2013:4032)

DYKFÖRBUD (Stockholms läns författningssamling 2023:14). Fartygslämning, 24,8X5,35 m. Vraket efter ett fartyg av Holländsk typ, sannolikt en liten flöjt.

Status: Underskrovet döljes av bottenleran, skrovsidorna höjer sig 5-6 m över botten. Vraket är väl bevarat. Skrovsidorna bibehåller sin resning upp över waterborden. I för och akter har däck påträffats i läge, midskepps är lastrummet. Både däcken och lastrummet täcks av slam och en stor mängd träfragment. I aktern har bordläggningen släppt från akterstäven. En stor del av brädgångsstöttorna återfinns i läge. Ungefär midskepps i babords skeppssida syns en kraftig bräcka (status 1966).

När fartyget påträffades 1965 stod akterstäven kvar i ursprungligt läge. Vid 1970-talets början föll denna åt sidan och vilar nu på botten. Förstäven är kvar i ursprungligt läge. Bordläggningen har brutits ned en till två meter från relingen. Även akterkastellet och riggen har förstörts. Av riggen återstår underdelen av fockmasten och bogsprötet. Många bärgade skrovdelar har upplöst ytved, medan de skeppstimmer, som varit belägen nere i bottensedimentet, ofta är bättre bevarade.

Skrovet är 24 m långt över stäv och 5,35 m brett inom huden. Djupet i lastrummet kan uppskattas till 2-2,5 m. Förstäven är krum och utfallande. Akterstäven är rak. En tvärsektion i skrovets bredaste del visar ett flatbottnat skrov med relativt raka sidor. Skrovets sidor lutar inåt vid däcket. Skrovet har haft berghult strax under däckets nivå. Midskepps är en lastport upptagen i vardera skrovsidan, vilken öppnar sig mot lastrummet. Skrovet har invändigt varit klätt med garnering. Kanonportar finns. Vid fördäcket finns rester av ett bråspel. Fartyget har haft en eller två länspumpar. En kabyss byggd av tegel har varit inrymd i fartygets aktre del. Akterkastellets sidor är klinkbyggda. (rapport från undersökningarna 1970-1974).

Sedan 1970-talets undersökningar har spelbetingen på styrbordssidan fallit ned och lagt sig i botten av skrovet och de båda kranbalkarna fallit ned. Babords kranbalk finns dock avbildad hos Rönnby/Adams 1994 och torde fallit av efter dess (status 2003).

Bärgningar: Större del av lasten torde ha bärgats en tid efter förlisningen.

Händelseförlopp: Okänt, spår av brand ombord finns.

Historik: Det är inte känt var fartyget är byggt. Det är inte heller känt, vilken dess hemmahamn och ägare varit. Det har byggts enligt holländsk byggnadstradition och utgör en fartygstyp med ursprung i Holland. Dessa förhållanden behöver dock inte innebära att fartyget byggts i Holland. Den holländska skeppsbyggnadstekniken tillämpades och holländska fartygstyper byggdes över stora delar av norra och nordvästra europa under 1600-talet.

Fyndlista: 7 trefotsgrytor, 1 spanskt oljekrus, 3 lergodsfat, 2 st stengodskrus, 1 stekpanna av järn , 7 st vinflaskor, 3 pipskallar, 3 lergodsskålar, 2 lergodskrukor, 2 fajanskannor med kinadekor, 1 vinglas, kopparmynt från 1660-1685 m.m.

I övrigt förvaras fynden förvaras på SSHM, acc.nr. 23.252 - 23.258, 23.282 - 23.336, 23.723 - 23.822, 23.863 - 23.872, 23.879 - 23.880, 25.084 - 25.189, 24.845 - 24.846, 24.849 - 24.898

Bärgning: Vraket påträffades av sportdykare 1965, vilka bärgade ett antal föremål. Åren 1970-1974 utförde Sjöhistoriska museet en undervattensarkeologisk undersökning av vraket. Vid detta tillfälle bärgades ett antal föremål dels från själva skrovet och dels lösfynd. Föremål tillhörande fartyget kom att återdeponeras på vrakplatsen efter dokumentation, medan det övriga materialet förvaras vid SSHM, se även "Katalog över bärgade delar av skrovet och riggen" i "Vraket vid Jutholmen. Fartygets byggnad" av Carl Olof Cederlund, 1982, samt "Katalog" i "Vraket vid Jutholmen. Last och utrustning" av Ingrid Kaiser, 1983.

Då SSHM vid en besiktning av vraket 1987 kunde konstatera att en tunna innehållande tjära lyfts ur fartyget och placerats på botten brevid fartyget, beslöt man att skyddsbärga denna tunna för att förhindra en eventuell stöld. Ytterligare en tunna bärgades av SSHM vid en tidigare fältundersökning.

Dragstag har placerats ut på vraket för att förhindra vidare sönderfall. Dessutom har en spontvägg satts upp mellan det utgrävda området i aktern och resten av skrovet, för att förhindra att de fyndbärande lagren inne i skrovet rubbas.

Vraket ingår för närvarande (2003) i SSHM:s projekt KMÖ (kulturmiljöövervakning), samt Marinarkeologiska sällskapets projekt på samma tema.

Övrigt: 1676 fick Dalarölotsarna tillstånd att sätta upp en stuga på Jutholmen. På ön fanns dessutom sedan första hälften av 1600-talet en krog. Förläggningen av stora sjötullen till Dalarö 1636 innebar att varje handelsfartyg som var på väg till eller från Stockholm eller Norrland i utrikesfart måste förtulla sin last där. På Dalarö fanns dessutom kyrka, krog, naturhamn, lotsar och skans.

Christian Ahlström har eventuellt identifierat vraket som De Vrede. Detta fartyg hörde hemma i Amsterdam och var på väg från Stockholm till Holland med ca 200 ton stångjärn, när det i september år 1700 av okänd anledning gick till botten någonstans vid Dalarö. De Vrede ingick i den förmögne köpmannen Johan Lohes handelsflotta för utrikesfart. Skeppare var en holländare vid namn Martin Symons. Efter förlisningen skall dykningar och bärgningsarbeten ha skett på vraket.

Alternativ position från Sjöfartsverket 59,07,500-59,07,509/18,24,410-18,24,419.