Begravningsplats (L2011:1103)

Pestkyrkogård, 4x4 m 180-380cg. Ett rödmålat trästaket med grindmot SSV anger storleken. Bevuxen med en stor lönn, som enligt uppgift från informationsblad på platsen planterades av K.G. Isaksson 1870. I den V delen av den inhägnade gravplatsen är en sten upprest 1,35 m h, 0,5 m br (NNV-SSÖ) och 0,1 m tj med spetsiga sidor -"flisformad". På den sidan som vätter mot 280cg står "1715" inhugget. En plåtbricka är uppsatt i det SSÖ hörnet med inskriften:"En särskild kyrkogård som nu hålls instängd inrättades 1711 vid hemmanet Högmåla där pesten först utbröt. I denna församling hvarom anföres i Högmåla dithörande kyrkobok: 1711 25 oct bleff Månss Persson i Högmåla dödh aff pesten och war han den förste somaff denne gångande soten avsomnade i denna församling. Begrofs ien backe strax vid gården eftter Kongl Rådens förordning. D 8 novblef hans äldste sohn Henning dödh aff samma sjukdom och begrafen hos sin fader. Gud Nådel här medh stille en slijk faselig fasansfull smitta. D 15 nov blef flickan Kerstin och dito flickan Annika Månsesdöttrar ... döde av farsoten. Modren själf ställe dem ide förres grafar. När Sverige omkring 1710 hemsöktes av den asiatiska pesten påbjöd myndigheterna att särskilda kyrkogårdar skulleannordnas för dem som dött i den hemska sjukdomen. I Norra Vi anlades en sådan kyrkogård på Högmåla ägor cirka 2 km väster om kyrkan. Enligt församlingens kyrkobok inträffade det första dödsfallet i farsoten den 25 okt 1711 då bonden Måns Persson avled kort därefter dog hans son och senare även hans två döttrar. Tydligen var detta inledningen till en omfattande farsot i bygden. Det villockså synas som endast hans maka överlevde på gården. Mycket troligt är därför att det var hon som utförde arbetet vid döttrarnasbegravning. Kanske var det också hon som reste gravvården."