Fartygs-/båtlämning (L2013:4079)

Bärgning: Vraket påträffades av sportdykare 1961.
Händelseförlopp: På grund av tät dimma kom Victor ur kurs på Mysingen och försökte ankra i närheten av land. På natten blåste det upp till storm, varvid ankarkättingarna sprang och fartyget drev i land på västra sidan av Björkö. Besättningen räddades. Vraket låg strandat en tid men bärgades aldrig, eftersom det ansågs för gammalt. Vraket blev en turistattraktion för sommargästerna på Dalarö. Vid sekelskiftet syntes ännu masterna ovan vattnet, men fartyget gled senare ut baklänges och sjönk.
Bärgningar: Bärgningsångaren Poseidon gick strax efter förlisningen ut för att bärga. Inredningen bärgades delvis.
Status: Fartyget, som är fullständigt bevarat, ligger tvärs land med stäven inåt på ett djup av 20 m på relingen och 25 m på botten. Slagsida 15-20'. Främre masten befinner sig 2-4 m under vattenytan (status hösten 1961)

Fockmasten står upp med hela märsstången och en del av bramstången kvar. Mastens höjd över däck är 17 m. Stormasten är avbruten ca 5 m över däck. Riggen är av wire. Vraket är heldäckat och har en överbyggnad i aktern. Vraket är ca 35 m långt och ca 8 m brett och har en slagsida åt babord på ca 20' (status 1963).

Victor är ett skrovhelt vrak som har ungefär 30' slagsida åt babord. Det är oklart om hennes köl är frilagd från botten. AKterstäven täcks delvis av resterna från överbyggnad, rigg m.m. På däcket finns ankarspel, lastrumsluckor, överbyggnader m.m. Babordssidan är mer skymd av nedfallna riggdetaljer m.m. än styrbordssidan. Riggen är illa åtgången och rasrisken stor. Somliga vant och stag står ännu (sommaren1969).

Fartyget är kravellbyggt och i gott stånd. Det står med 20' BB slagsida med fockmasten kvar, dess högsta punkt når 7 m under vattenytan. Stormasten är avbruten 5 m ovan däck (status 1970).

Virkets tillstånd är relativt gott. Masterna nedfallna, relingen infallen akterut på babordssidan. Relingen reser sig ca 1 m över däcket. Bogsprötet är oskadat. Fyra upprostade vantstag på vardera sida. En trissa finns på styrbordssidan mellan för och vantstag. Strax akter om vantstagen finns en lastlucka (status sommaren/hösten 1971).
Övrigt: Sjöfartsverkets position är 59,02,910-919/18,19,110-119.
Historik: Victor byggdes ursprungligen av furu med klink- och kravellbyggnadsteknik. 1877 byggdes hon om i Vätö och konverterades till ek och furu på kravell. Genom förbyggnaden fick hon även sin lastförmåga ökad med 15%. Inkallade skeppsbyggmästare och kvartersmän hade på 1830-talet lärt vätöborna att bygga fartyg med de undre bordgångarna på klink och de övre på kravell. Denna metod blev mycket brukad på alla större fartyg under 1830- och 40-talen. Efter Krimkriget, när utrikesresorna tog större fart, ansågs inte den kravellerade klinken tillräckligt sjövärdig och "fin". Från 1850-talet och framåt blev kravellen allt mer de större, tvåmastade fartygens teknik. Den användes för skonare till nordsjöfart, briggar och skepp, medan det ansågs räcka med klink och kravell inom östersjöfarten. Åtskilliga äldre skonare kom dock efterhand att i efterhand att förbyggas på kravell. Omkring 1870 byggdes nästan bara fartyg på under 100 ton i blandteknik.

Victor hade en flat akterspegel och fallande stäv, ett däck och fullständig garnering. På däck fanns två ruffer, en i fören på 30,02 kubikmeter och en i aktern på 56,32 kubikmeter. Vidare fanns ett besättningsrum på 17,37 kubikmeter, en kabyss på 3,96 kubikmeter, en hytt för styrman på 4,27 kubikmeter och ett rum för ratten på 6,71 kubikmeter. Besättningsrummet var märkt med 8 man och bokstäverna S E (Svensk egendom) fanns inhugget i ekstocksbalken.

Bonden Anders Ferdinand Andersson var en av Björkös storredare. Han tog efter gårdens sjöfartsaffärer efter svärfaderns död och blev huvudredare i ett par skonare och skonerter, däribland Victor, efter den förre huvudredaren, Anders Petter Olssons död 1892. Efter Victors förlisning köpte han flera nya skepp. Under 1800-talet sista årtionde, då Victor förliste, försvann annars den större delen av det fartygsbestånd, som sedan gammalt hört hemma i Vätö. Fartygen avyttrades, slopades eller förliste.

Enligt muntlig tradition på orten skall hon haft 20 mans besättning och gått med barlast med plank eller vinfat.
Hon klassades 1876 och 1883 och drevades 1895.
Fyndlista: 1963 bärgar sportdykare ratt, kastblock med bondsmide, flertalet block, en mugg med lock, ett block med blockstropp av tågvirke och en träskiva med två hål

1968 bärgade sportdykare en jungfru.