Område med fossil åkermark (L1988:8754)

Fossil åkermark bestående av två stora delytor på ömse sidor av Hulrugeredsvägen. Lämningarna domineras av delvis mycket tydliga rester efter ett knappt 60-tal bandparcellerade ytor som huvudsakligen avgränsas av 0,2–0,6 m höga terrasskanter. I några fall utgörs parcellbegränsningarna av stensträngar och jordvallar. Parcellsystemet, som tidigare sannolikt omfattat även mellanliggande idag brukad mark, är orienterat i NNO-SSV eller NO-SV. I framför allt den sydöstra och södra delen finns mera oregelbundet utformade ytor som också i hög grad avgränsas av terrasskanter. Inom området finns även ett mycket stort antal röjningsrösen i olika storlekar och karaktär. Det exakta antalet är svårt att uppskatta men sannolikt rör det sig om över 300. Rösena är överlag 3–6 m i diameter och 0,2–0,5 m höga. I några fall uppträder de tydligt på rad och signalerar lägen för bortplockade bandparcellgränser. I västra delen av södra delområdet dominerar ålderdomliga röjningsrösen utan synliga inslag av parcellgränser.
Parcellsystemet har ett ursprung i markplanering under tidig medeltid. Den senaste brukningen på huvuddelen av marken inom området torde ha ägt rum under 1300-talet. Lämningarna ligger i sin helhet på ytor som på de äldre kartorna används som betesmarker. Det södra delområdet återfinns på utmark.
Den fossila åkermarken är mycket välbevarad och innehållsrik. Det är här sannolikt fråga om en av länets mest värdefulla fossila odlingsmiljöer.